Go to Top

Bellman

se også www.bellman.dk

OTTE ELEGISKE EPISTLER FRA EN DIGTERS SIDSTE DAGE  – en sangcyklus om Carl Michael Bellman

Ideen til denne sangkreds vaktes af Bellmanelskeren Kaj Tølbøll Lauridsen  som i januar 1995 foreslog forfatteren at sætte tekst til et melodiudkast og foreslog anekdotiske viser med motiver fra Bellmans liv og de talrige historier der fortælles om digteren.
I flere tilfælde stammer de tilhørende melodier fra Sørensens nodepen, og samtlige tekster er altså originale.  Sangcyklus er opført ved flere lejligheder af operasanger Erik Harbo, bl.a. i Dragør og i Den Norske Kirke i København.

Numero 1. Om brændevinsbrænderen Lundholm junior

Efter en node, nedskreven af brændevinsbrænderen Lundholms søn efter at han sammen med Fredman, Ulla Wiinblad m.fl. havde nydt en formidabel frokost ved en ikke nærmere betegnet kilde, formentlig på Djurgården.

Lundholm, ved I, sønnen,
Går i fa’rens spor,
står ved kobbertønden,
rød og varm og tyk og stor.
Mærker om det gærer,
følger dråbens fald
gennem rør og sfærer.
Røgter gerne stand og kald.
Lundholm bringer
så sin finger
hen og svinger
dråben til sin mund.
“Ah” si’r han, “det smager!
Den er god og rund.
Nu skal den på lager,
med lidt urter bli’r den sund.”

Ved det store anker
fyldt med brændevin
falder han i tanker,
står der med et svedent grin,
nynner et par toner,
hvor er de mon fra?
Fra de fjerne zoner,
der hvor alle ting er bra?
Lundholm roder
efter noder
som en broder
sang for ham i går.
Husker og ser syner,
mindes Ulla, når
hun i bløde dyner
blotter sine hvide lår.

Bekkasin på spiddet,
kaffen koger småt,
snakken, sangen, viddet,
åh, hvor det dog gør en godt!
Ægget over ilden,
flaskerne der klang,
frokost der ved kilden,
valdhorns akkompagnement!
Ulla ledte,
alt beredte
hun og svedte,
duften sød og stærk!
Og da gildet slutted,
Ullas mesterværk,
så enhver betuttet
at hun smed sin kattunssærk.

Stod hun der ved kilden
blussende og varm,
som en leg med ilden
blotted hun sin runde barm!
Kinderne står røde
disse to små søde –
nejj, hvor Lundholm glor:
Ullas bryster!
Synet ryster,
Fredman trøster
med sin melodi.
Lundholm mindes vennen
dengang i det fri.
Tar så nodepennen
og en snaps med anis i.

Numero 2 OM VEKSELRYTTERI

Se, vejen er tør og støvet,
som bedøvet
hænger løvet
på elme og egetræer,
et sommerligt vejr.
Og solen er uden nåde,
ingen gåde
at det våde
i flasker og fine glas
ku komme tilpas.
Gud, der er langt til staden,
heden er nådeløs,
hør på jeremiaden,
se mit kalvekrøs!
Jeg transpirerer,
mon jeg kreperer
førend en preciøs
opvartertøs
får proppen løs?
Bourgogne? Merveilleuse!

Se bonden der, hvor han skumler,
bittert mumler
når han fumler
med tømmer og seletøj.
Hør, bonde, halløj!
“Vil Herren mon op at køre?
Lar sig høre,
lar sig gøre.”
Han holder hesten an,
God dag, gode mand!
Træet på agestolen
brænder min buksebag,
gløder som ild af solen.
O, Gud, sikk’en dag.
Jeg må fundere,
kan jeg levere
ham passende dusør?
Hyp, kære, kør!
– Man blir jo skør.
Sådan en speditør…

Jo, pisken han har i lommen
er velkommen.
Se på vommen!
Den karl har nok skrutten fuld
og er ved sit huld.
“Vil herren da piske krikken?”
spør han prikken
med en nikken
mod pisken. Jeg siger: Nej,
en pisk er det ej.
Han vrænger næse, bonden,
spytter og tar en skrå.
Jeg sætter den til munden,
hans pisk. Hør nu på!
Tar menuetten
på klarinetten,
blæser dens melodi
med triller i,
klart do-re-mi
Do. Så er den forbi

 En polska, i moll fra
Jämtland,
er en skæmt han
ikke har glemt. Han
begynder at brumme med,
hans fod kom af sted.
Så lar jeg hornet runge:
“Gamle, unge,
op at sjunge”.
Den Nauman han skrev i fjor
for horn og for kor.
Hesten får rap og traver
hen over stok og sten.
Bonden får lyst og graver
en dunk frem, tar en.
Rækker mig dunken,
snapsen er lunken,
men fuselfri og klar.
En marche barbare
tror jeg jeg tar,
Hør bare her, min far!

Da vognen så endlig stilles
og vi skilles,
skal der spilles.
Men da si’r jeg: Nu’e det slut,
en sidste salut.
Men, hør, du skal ha lidt penge.
du kan trænge
for så længe.
Men bonden ser listig ud
og gi’r mig et bud:
“Hør,” si’r han, “instrumentet,
må jeg vel få igen?
Skatten som man har ventet,
skal ej kastes hen.
Herren befaler,
straks jeg betaler
lige hvad herren vil.”
Hvad herren vil?
penge for spil,
ti daler, det slår til.

 

Numero 3 “La prova generale!”

Ej, hør, ballade
her i en gade:
råben og tummel
og slagsmål. Derom!
Se, der en skummel
gavtyv, et skrummel
får et par flade,
et stød i sin vom.
Der er auktion…
og efter en baron
von Soffenschwed
eller hvad han nu hed.
Damer i spring
med skørterne i hånd,
se, hvide sting
mod de sorte bånd!

Der kom en herre
– hoven, desværre!
“Flyt Dem for fanden!”
Ja, så, er det Dem?
Der går en anden
med bind for panden,
om bag en kærre,
øj, stanken er slem!
Her er auktion
og efter en baron
von Soffenschwed
som nu har fået fred…
Sergel! min ven,
men hvad er der dog sket?
Såret igen
eller slemt tilredt?

“Tre marmorsplinter,
du ved, det strinter
selv når du runder
en glat kvindebag…
Kom, vi er kunder,
en bommelunder
fra Slesvigs klinter
har afrundet smag.”
Se, Kempenskjold!
Så tar vi tre på sold,
ære og pligt
eller løgn og digt?
“Her er von Schnell,
beser han en fogliet?”
Er det ham selv?
Så er vi kvartet.

“Bellman, de viste
en egekiste,
guld langs med kanten
og messingroset…”
Den der, min sandten,
ja, lån mig slanten,
I to som priste
den som komplet.
To mark! Så tre!
Hr. auktionarjus, se!
Så gi’r jeg fem.
Hvis I bær’ mig hjem?
“Fem, det er budt!”
“Det bedste bud du får!”
“Auktionen slut
når din hammer slår!”

“Første, anden, tredje!”
Som fra en smedje
dundrende forhammer,
ambolt og stål.
Nedslaget lammer
storstue, kammer:
“Hr. Bellman, ved je’,
en kiste. “Tag mål!”
“Hvem er den til?”
Mig selv.
“Jeg tror du vil!”
Nu går jeg op,
Og I slutter trop.
Se, procession:
I kisten en poet
i position
til når det er sket.

Schnell, byd på glas her,
køb et par flasker,
så kan paraden
gå rigtigt af hus.
Læs så tiraden,
her går brigaden,
sorgtunge masker,
begyndende rus.
“Er kisten dyb,
så tag dig blot en syb!”
Så ditto to,
Ditto tre i ro!
Sangen er kendt:
Så lunkar vi til Styx,
livsbanen endt
ved en snaps de luxe.

 Numero 4 Folkesnak i foråret 1794

Hvad er det med Bellman,
er han nu sat fast?
– Jo, der var en gæld han
stod i, den fantast.
Men hvor er han fange?
– I slotsvagtens hus.
Men hvad med hans sange,
hans pen og hans krus?
– Det har han vist med
til slotsvagtens sted.
– Hvor stor var hans gæld?
En ren bagatel.
– Nej, sikke en skandale
at betale
med sig sel’!

Men hvem er så grusom
mod Bellman, vor skjald?
Og hvad si’r hans fru som
forskønner hans kald?
– Ja, rygtet vil nævne
en vis skummel fyr
som agter at hævne
et tabt eventyr.
– Nej, sikke en lort!
Hvad har han dog gjort?
– Jo, han har gjort kur.
– Men fruen? – Blev sur.
– Av, sikke en fadæse!
Man må hvæse:
Kreatur!

Ja, fyren er tolder
og han kræver op:
Betal, når du solder,
med hustruens krop!
Men fruen er dydig,
så hun siger: Nej!
Og fyren bli’r spydig:
I fængsel med dig.
– Moralen er klar:
betal hvad du har,
din kone kontant,
du selv arrestant.
– I alle fald skandale
at betale
en pedant.

 

Numero 5 Citrinchen.  Som er lidt af en elegi over et arvestykke i den bellmanske familie

En kongelig hofsekretær gik fallit
og pantsatte citren, skønt det jo var skidt.
Hos kreditor stod den, et godt instrument,
og keded sig mer end den før havde kendt.
Før den kom der og blev stillet
hen i et hjørne og frøs,
før blev der sunget og spillet.
Nu skred dens strenge snart løs.
Citrinchen, citrinchen blev støvet og grå,
dens strenge blev sprukne som årgamle strå.

En kongelig hofsekretær var et skarn,
men lærte sit spil allerede som barn.
Hans bedstefars arv var et godt instrument.
Det tog han på værtshus og spillede spændt
Fredmans Epistler og sange.
Folk både tuded og lo.
Før blev den brugt tusind gange, nu skred dens ære og tro.
Citrinchen, citrinchen støvet og grå
med strenge så sprukne som årgamle strå.

 

Numero 6 En sidste bedrift.  Dance macabre Hvori epistlernes Stehgeige, Fader Berg, afmales i skikkelse
af Døden fra Lübeck

Det er frostvejr, det knager,
hør! i gulv og panel.
Stormen slår, huset klager,
sneen hvirvler som mel.
Hør! det klaprer ved døren,
og en grel violin,
“Fatter Berg, nej, hva søren!
Kommer du? Den er fin.
Og en godte –
er det Lotte?
Gud, hvor er hun dog bleg!
Kan hun blinke
for sin sminke?
Det er koldt, stakkels dig!
Vil du spille?
Skal vi stille
til en tomands ballet?
Hvide tænder!
Dine hænder,
Kom! Ikke koket!
Spil så, Berg, vi er rede.
Her står Lottchen og jeg!”
Stormen slår, hvilken vrede
imod hus, by og vej!

Der går dans over planker,
han har natskjorte på,
hør hvor taktfast det banker,
monotont skal det gå.
Det er frostkoldt, det knager,
snirkler rundt og gør klager
som en tyrkmuezzin.
Lad den skingre!
Lottes fingre
griber. “Danser vi tæt?”
Skøn og fager?
Tynd og mager,
Lotte, næsten skelet!
Hvad for griller?
Fatters triller
skær som kårder i smør –
“Hvorfor danse?
Lad os standse,
hvad er det I gør?”
Fatter Berg bare spiller,
han går ikke i stå…
“Lad mig få mine briller,
jeg har natskjorte på…”
”Lad mig se. Dine kinder –
du har tabt dig, min snut!
Dine øjne forsvinder
ind i skyggen – nej, slut.
Og din hals, lille Lotte
som var kødfuld og glat,
er så tynd som en rotte
om halen i nat!”
Skeletter
besætter
en digters butik,
denne svansen
er dansen
til dødens musik.
Det svimler,
de trimler,
og han gør sig fri,
hoverer,
noterer
sin døds melodi.
… Se, på pulten hans citer
og et let krøllet ark…
Det er kunstnermeriter
af en syg gammel knark.

Numero 7 En sidste bedrift. En vennetjeneste. “Hommage à M. de Mozart (“Der Waltzer des Hochseligen”) formodes at være indtruffet i Stockholm en  februarnat 1795

Der er ruskregn og rumlen
i det natstille hus,
og der lyder en mumlen
gennem stormkast og sus:
Man blir hentet,
som ventet
er døden præcis…
Nå, hvor fanden
er kanden?
Nej, sov blot, Louise…
Er det dig, Død, der skramler,
støder på med din le?
Det er mørkt og han famler
efter lys, han viI se.
I nøden
er døden
som ventet en ven…
En tår nu
det får du.
Hva’? Gik han igen?
Der er ruskregn og rumlen
i det natstille hus,
og der lyder en mumlen
gennem stormkast og sus.

Og han ligger og husker
når han sang om sin grav.
Ih, hvor stormen dog rusker,
Døden stiller nok krav…
Timeglasset
er passet!
Se, gutår, og guds fred!
Man har slidt den,
kreditten,
og nu skal man af sted.
Hør, det svirrer af toner,
er det snefogsmusik,
sfærers sang fra æoner,
evigheder der gik?
Han nynner,
en synder
tør vente pardon…
Men, kære,
at lære
en ukendt chanson…
Ih, hvor stormen dog rusker,
Herren stiller nok krav?
Og han ligger og husker
hvor han sang om sin grav.

Ach, mein Herr, wenn Sie können,
sprechen Sie freundlichst dann..
.
Hva’? En tysker? den stønnen?
Og han spør om jeg kan?
Jo, i nøden
er døden
som ventet en ven.
        Sie kamen
im Namen
Des Herrngotts,
jo men!
Guten Abend, geehrter!
Tænk at Døden er tysk…
Wär ich nur noch gelehrter...
Han er ikke spor brysk!
Den støden,
går Døden
med trekantet hat?
Han vinker,
man blinker,
hvordan er det fat?
Står hans gæst der og nynner
på et strygermotiv?
Han er ingen begynder

melodien har liv.
Det er mozartsk i tonen,
og han hører han sier:
Wissen Sie, wo wir wohnen,
gibt’s kein Notenpapier,
es gibt Harfen
und scharfen
Trompeten in Be…
Aber Tinte

finns inte
und das tut mir Weh
Also kam ich zu Ihnen…

Jeg kan hjælpe, bi blot!
Står op, tar mandolinen,
griber pennen. Nå? Godt!
Han skriver…
Det river
i strube og bryst.
Han traller,
det raller
i lunge og røst.
Og han sier: Wo wir wohnen,
gibt’s
, så meget De vil.
Det er mozartsk i tonen,
man kan danse dertil.

Og han prøver, men noder
det er lissom for svært,
takt og toner? Han roder,
fik det aldrig helt lært.
Og synet
blir grynet,
og han spør sit idol:
         Im Eden –
viel Schweden,
das gibt’s ja wohl?

Ingen svarer, han snurrer
omkring som en top.
Hører ruder der durrer
som en sjæl uden krop.
Er han ene?
Den scene
var en mareridts drøm.
Han husker
han fusker
med nodernes strøm,
takt og toner? Han roder,
fik det aldrig helt lært.
Han kan digte, men noder
det er lissom for svært.

Se, der star han ved pulten,
imens ruskregn og blæst
tuder hult som en sulten
ulveflok om en hest.
Han skæver,
det bæver
i citerens streng,
han nusser
og tusser
lidt svimmel i seng.
Repeterer musikken:
“Un hommage a Mozart”,
glemmer feberens prikken,
vågner op. Han er klar.
Han vil vise
sin Louise
hvad han skrev. Hør, vågn op!
Meine Liebe!
Tag min pibe,
tag og giv mig et stop.
Og hun spør: “Er du sulten?”
Blot tobak, søde ven.
Hans citrinchen på pulten,
og hans blækhus og pen

 

Numero 8 som er en parentation over  Carl Michael Bellman ved jordfæstelse 19.2.1795

Karons båd
er nu sat over Lethe,
Karons råd
er nu: glem hvad der skete,
lad nu glemselshejrens spredte
vinge
bringe
bud,
viske som en klud
denne verden ud.
Karon rar?
Taler som en ven med Calle?
Karon tar
lisså pænt imod os alle?
Ellers står
Dødens færgemand dyster,
kolde knejser de kyster
han når.

Tag din lut,
Fader Movits, og stem den,
er det slut
nu med klokkernes klemten?
Alle sir som Karon: glem den
sidste
triste
tid!
Calles sidste hvid
gik til færgen did.
Karons ord
var nok takken for at Calle
her på jord
talte venligt om os alle.
Karon selv,
Dødens færgemand skummel
fik kredit for sin tummel
på elv.

Ofte stod
vi med Calle ved bårer,
ofte lod
vi os røre til tårer,
når han sang om Karons årer,
måden
båden
gik,
men som følge fik
vi så hans komik.
Lundholms far,
ham med brændevin på hagen…
Löfberg var
som sædvanlig sur på sagen…
Karons mål ,
Dødens færgemand. Hilsner
fik han ofte i pilsner,
så skål!

Spil og dans
som da Fredman skrev noder,
som instans
er han ypperst, min broder!
Kommer tid og nye moder
mange
gange
om,
står du tanketom?
Kom til Calle, kom!
Han gik bort,
i hans vers og viser får vi
sikre kort
til det livets spil vi står i.
Følg hans bud,
syng og elsk,
mens vi venter;
Karons båd kommer
tidsnok og henter
os ud.
 

 

 

 

København læser: Krop, Tekst og Tegning

De Litterære Selskabers eftermiddag om kroppen i litteraturen mandag den 3. marts 2014:

Indtryk fra museers og atelierers billedværker med kroppe og legemsdele, især ansigter, har igennem det meste af den europæiske litteraturs historie inspireret digtere til tekstlige tegninger, endog indtryk af maleres og billedhuggeres arbejde med levende modeller. Sådanne kunstværker i ord har efterfølgerne inspireret billedkunstnere til illustrationer, undertiden allerede i skitsen, i brevet, som oftest i bogens form.
Digteren Carl Michael Bellman har, som det bl.a. også fremgår af min roman Sisyphos i Slotsvagten Kbh. 2009, gennem det meste af sit liv plejet fortrolig omgang med sin tids store kunstnere, ikke bare den store klassicistiske billedhugger Johan Tobias Sergel, men også Carl Gustaf  Pilo, Elias Martin, Pehr Hilleström og dennes datter Charlotta Ulrika Hilleström, Per Krafft o.a. af datidens kunstnere i den rige gustavianske periode.
Pilo havde kraftig tilknytning til København; han var nemlig den første direktør for kunstakademiet fra 1748 til 1772, og otte år efter sin tilbagevenden til Stockholm blev han akademidirektør dér. Pilo var hofmaler begge steder, og man kunne sige at han var bedre til at male dragter og prægtige hofscenerier en egentlig kroppe, men det ville være forkert, for man kan ikke male en ordentlig dragt hvis ikke man kan male en ordentlig krop, mandlig eller kvindelig.
Tidens største kunstner var Johan Tobias Sergel – som også kendte København og f.eks. boede hos Abildgaard på Kunstakademiet mens Bellman sad i arrest på slotsvagten, og han og Bellman omgikkes tæt og tit. De var lige gamle, begge født i 1740, og begge kunne en masse med kroppe og kropsligheder; der er bevaret en række tegninger og skitser fra Sergels pen man nok ville kalde pornografiske, men som i virkeligheden mere er morsomme.
Elias Martin var også jævnaldrende med Bellman og uddannet som tegner af ornamenter til den svenske flåde. Han tog til Paris som kunstnere ofte gør, men hvad mere er, han boede sammenlagt 15 år i London og mødte her værker af en af verdenskunstens største grafikere, William Hogarth. Værker af Hogarth bragte Martin med tilbage til Stockholm og fik interesseret både Gustav III og Bellman for dem, i den grad at kongen bestilte digte hos digteren med motiver fra Hogarths ondskabsfulde gadebilleder fra forfaldets London.
Bellman fik Martin til at illustrere flere af sine værker, særligt fornemt i Bacchi Tempel, öppnadt vid en hjältes död1783, muntre og indholdsrige tegninger af høj klasse. Også Hilleström far og datter havde et nært forhold til Bellman, og bl.a. illustrerede Charlotta Ulrika en række Fredmans Epistlar  på et spisestel.
Oplevelser og iagttagelser i atelieret hos disse kunstnere er ofte blevet omsat til digte, bl.a. i de såkaldte malerepistler hvori digteren skildrer malerens arbejde med modellen. Det gælder Fredmans Epistel 39 Om Bergströmskans porträtt på Liljans krog i Torshälla, FE 66 Till Movitz målare og FE 74 hvor det igen er madam Bergström der sidder model. Denne epistel er tilegnet Johan Tobias Sergel.
Hvornår han har skrevet dem, kan ikke fastslås nærmere end det er engang i 1770’erne, senest i 1780, hvad der tyder på at det ikke kan være Martin der er model for digtet, men muligvis Sergel, selv om deres venskab også bliver mest intimt sent i 1780’erne. Men der var kunstnere nok at tage af, og kongen havde i 1770’erne meget at bruge både dem og Bellman til.
Imidlertid er det nødvendigt at man gør sig klart at Bellman ikke er Fredman, og at der altså ikke er nogen som helst grund til at lede efter hos hvem Bellman har gjort netop de iagttagelser der bliver omsat i de tre epistler, heller ikke når han tilegner Sergel den ene af dem. Det er digt, det er endda poetisk humor, og hovedpersonen er da også i FE 39 ved at dø af grin over vennen Movitzes portrætmaleri af kromutter på Liljan i Torshälla (syd for Stockholm) fra et af hovedpersonernes få udflugter ud af hovedstaden.

Madam Bergström er udstyret med gevaldige dobbelthager, Isterhaken kalder digteren den og siger at den hænger; ligeledes er hun temmelig brystsvær,  og i øvrigt er Fredman mest optaget af hendes påklædning og udstyr:
Nå, Bergströmskan, vad jag ser,
med bindmössa, kors jag ber,
bröstbukett i barmen
och en mops på armen

ørenringe med store smykkesten og parasol, endda flere af slagsen, en rigtig modedame, og altså i Fredmans øjne latterligt opstadset. Man må huske at Fredmans Epistlar er skrevet som underholdning for overklassen og hoffet, og i de kredse har man altid moret sig over at underklasserne ikke har lige så forfinet en smag som en selv.
Anderledes går det for sig når det er en dame af overklassen Movitz har fået bestilling på at portrættere. Nok er hun også trind, men det behøver at indebære mere end at hun har de kvindelige former der fryder et mandligt øje, og da hun også er snörd, altså har korsetteret talje og dermed opskudt barm, så er der til både gården og gaden, hun er stor till blod och börd, dvs. højadelig og altså model til et af de værker der skal op på en herregårds anegalleri.
I håret har hun indflettede perler, og hun bærer i øvrigt både smykker og en brystbuket, et halskors af rubiner som kan ses hver gang hun trækker vejret så brystet svulmer op. Det bliver et pragtbillede som overgår antikkens største kunstmaler: Knappt Apellis’ pensel fin/ bildat har så skön cousine.
Epistlen slutter da også med at damen forfører maleren med sin kærlighedsgudindeskønne krop.
Her skal det siges: der er ingen tvivl om at fortællerjeget, epistelskriveren Fredman, navnkundig urmager i Stockholm, har stor sans for kvindelig fagerhed, fägring, men i denne epistel skinner også digterens glæde ved samme emne tydeligt igennem og næsten med misundelse over at grevinden forfører maleren og ikke digteren …
I FE 74 stiger begejstringen til sådanne højder at digtet slår over fra sang til tale, eller som i en opera fra arie til recitativ.
Ligeledes var digteren varmt engageret i at de bøger han selv sørgede for udgivelsen af, blev smukt illustreret, hvilket ikke har forhindret eftertidens kunstnere i blive inspirerede af Bellmans digteriske univers og omsætte indtrykkene i billedværker fra malerier til vignetter.
Flere af disse tegnere er 200 år efter digterens død aktive i Selskabet Bellman i Danmark og sikrer at nyudgivelser fra værkerne, i oversættelser, til stadighed får nye billedkunstneriske udtryk. Ifølge  illustrationens natur får disse kunstværker som regel et direkte kropsligt, figurativt udtryk, Anne Marie Steen Pedersen, Klaus Albrechtsen, Nikoline Werdelin, Hanne Bonde, Fritz Haack og den der fortæller dette.

 

 

107 tekster af Carl Michael Bellman oversat til nudansk, salmer, lejlighedsdigte, epistler og sange i kronologisk orden fra det tidligste i 1759 til det seneste i 1794: Carl Michael Bellman Digte og Sange i diverse Anledninger på dansk ved Søren Sørensen

Snart:
MEDDELELSER FRA SELSKABET BELLMAN I DANMARK marts 2016 med referater fra årsmødet 4.februar, København læser med mere.

Om romanen SISYPHOS I SLOTSVAGTEN:
Sådan en uindfriet længsel (nemlig som Tantalos) er også Bellmans drivkraft, en flammende desperation bag livsnyderens maske. En umættelig livsappetit, himmelstræbende beruset af bare ædruelig dødsbevidsthed. Ewals eksalterede højspænding sendt gennem Wessels ironiske relæ. Sørensen, formand for det danske Bellmanselskab, spejler det hele i sin roman, så lærd, at man med fordel kan læse lidt på lektien…
Søren Vinterberg, Politiken Bøger lørdag den 11. september 2010

Til pressen

Carl Michael Bellmans liv og værk. En minibiografi.
Lars Huldén & Jennie Nell på dansk ved Søren Sørensen
Få svenske digtere, om overhovedet nogen, har været genstand for så megen hyldest som Carl Michael Bellman – i Sverige som i Danmark.
Få digtere, i det hele taget, har været forbillede og motiv for så mange digtere som Carl Michael Bellman – i Sverige som især i Danmark. I 2009 udkom Søren Sørensens store roman Sisyphos i Slotsvagten – den “gribende og imponerende genneminformerede roman om digteren” (Søren Vinterberg i Politiken), tidligere har romantikeren Carsten Hauch skrevet en roman om Bellmans sange, Heiberg et teaterstykke, Bournonville en ballet, komponisten August Enna et syngespil, og lyrikere fra Hertz over Drachmann og Sophus Claussen til Rifbjerg og Sten Kaalø.
Også tyske digtere som Rainer Maria Rilke og Johannes Bobrowski har skrevet om den svenske nationalskjald. Hans epistler og sange er oversat til de fleste europæiske sprog og fremføres på scener overalt.

Få digtere har som den finlandssvenske Lars Huldén forsket i Carl Michael Bellmans liv og værk, og i samarbejde med den svenske Bellmanforsker Jennie Nell har han nu skrevet denne lille, overkommelige, men meget præcise biografi, som den danske Bellmankender Søren Sørensen på opfordring af forfatterne har oversat til dansk.
Den er nu udgivet af Selskabet Bellman i Danmark som et særtryk, og dermed er der givet alle og enhver mulighed for at skaffe sig overblik over et af de mest omtalte forfatterskaber – og mest misforståede levnedsløb – i verdenslitteraturen.

Lovisa Bellman f. Grönlund

Kärlek, i sin prakt och låga,
Nattens dimmor genombröt,
Med din blomster-prydda båga
Och med myrten i sitt sköt.
Stjernans eld ur molnen jagas,
Morgonrodnan tändes sval,
Hela fästet mildt uppdagas
Vid hans lekar, sång och tal.
Såhär beskrev nationalskalden 17 april 1777 kärlekens natur, dens förmåga att ändra på omgivningen, naturen själv reagerar på kärleken. Detta skrev Bellman i en bröllopsdikt till sin syster Maria Elisabeth som giftade sig med läkaren Johan Pilgren, och såhär kunde alltså Bellmans lyriska ådra få honom att skriva.
När han väl hade lärd kärleken att känna. Han mötte sin blivande fru under sommaren 1775, och skrev en dikt till henne redan då i skördetiden detta år. Han skrev icke få dikter till henne, och i min roman har jag inlagt en situation där hon erinrar en händelse från denna första tiden. Hon var då hushållerska hos en greve på Bisslinge, och om de såg varandra första gången där eller det var hos hans syster och svåger på gården Hägersten söder om dåtida Stockholm, det låter vi ligga för nuvarande:
de stod ute i trädgården vid Bisslinge och tittade upp mot et sträck av vildgäss, en plog av stora gråa fåglar mot en klunga av gråa moln, det stora V’et över himlen.
– Titta, sade han, de skriver en hälsning till oss.
– Vad, skriver de?
– Vidare! Sa han.
– Det är du säker på? Det är inte vildgässens förbokstav?
Han nickade, och plötslig var hon gråten när. Hon.
En fjäder från en vinga kom tumlande ned. De följde dens dansande ryckningar på dens väg ned för de höga träden helt bakut i trädgården. De gick den till mötes, lade sina nackar bakåt och ställde sig precis under, såg den cirkla och snirkla nedåt. Hon släppte handen hans, sträckte upp armarna. När den kom, fångade hon den och betraktade den noga.
– Var så god, sade hun. En gåsfjäder.
Han tog den, försiktigt, med båda händerna, tittade sen också han noga på den, länge.
– Det tror jag inte, sade han då, länge efter. Hennes tankar var redan gått på sträck långt fram i tiden.
-Vadå?
– Nej, titta själv, sade han, vände handflatorna mot henne, släppte med höger hand, pekade ut hur de fina strålor växlade färg.
– Amor, konstaterade han.
-Amor, vart kommer han ifrån?
– Han flygar över hela världden. Just nu var han ett tag i Uppland.
– Varifrån kom då fjädren?
– Från en av vingarna. Högra väl.
– Varför just högra?
– Ja, det har sin egen historia, sade han, men, jo, titta här ett tag…
och då pekade han åter och förde bevis för at detta var en fjäder från Amors högra vinga. Hon lät honom snacka, hon lät honom bara snacka.
– Vet du då också hur det kom sig han tappade fjädren här? Han har ganska långä vägar hemåt. Är det inte Cypern där han bor?
– Men såg du honom inte?
– Jag var så upptagen av vildgässen. Såg du honom?
– Visst, sade han. Han flög just här över oss.
– När?
– Just nu. Kände du inte suset?
– Jo. Men då kysstes vi ju också.
– Visst visst. Men varifrån kom då suset, tror du?
– Vad skulle han här?
– Se till att du fångade en fjäder från hans vinga. Och gav den åt mig.
– Och vad skall du med den?
– Skriva, så klart. Vad hade du annars tänkt?
– Amor ger väl inte en av sina vingfjädrar åt dig. Tro du inte han vet om att du bara skriver om den där Bacchus?
Han sänkte huvudet och stirrade på henne.
Ja- trotsade hon. Det gör du väl.
– De vers jag skall skriva åt dig då?
– Ja, men de är ju åt mig. Aha, på det viset!
– Catul fick också en fjäder från Amors viunga. Du vet:
Låtom oss leva, Lesbia, låtom oss älska –
den har jag läst för dig, inte sant?
Och han ramsade upp…
Och Bellman skrev kärleksdikter åt Lovisa Fredrica Grönlund, som på Lovisadagen 25 augusti 1775 inte var 20 år än, Bellman redan 35. Den första visa Auctor skrev till sin Fru var ganska blyg, ganska tillbakadragen, men så småningom blir de små biljetterna hetare, 5 månader senare intygar han at hon mitt hjerta har, och skriver ängstligt att hon i dansen borde vara försiktig att hon inte blir förkyld. Månaden därpå en ny och ganska inträngande vers om hans omsorg för sin Lovise, men samtidigt demonstrerar han att han behärskar älskogsdiktarnas finesser, han är över huvud tagit en av de skickligaste verskonstnärer Norden äger, så hele dikten bildar ett akrostikon, dvs. att första bokstav i varje ny versrad hämtas från hennes namn: LOVISA FREDRIK, men sen tar raderna slut, så han får skriva KA stort i sista raden. Raffinerat. Kring Lovisadagen 1776 är han sjuk och skriver flera versbrev åt fästmön.
Lovisa äldre syster Anna är maka till en god vän av Bellman, och hos dessa firas mårtensafton, genom en följd av år uppvaktar Bellman med en dikt eller en sång, och 1776
bäst han mumsa och sjöng skålen,
Kom Guds Änglar med Lovise – och då tog förälskelsen aptiten. Bellmanforskaren Otto Sylwan skrev (1943): Dessa anspråkslösa visor ha en helt annan ton än Bellmans andra erotiska, de är varken pastorala eller raljanta, …, i sin art enastående i hans diktning. Under dem måste ligga en uppriktig äkta och sann känsla.
Jag instämmar.
Det talas allmänt om diktarnas musor, att den och den kvinna inspirerade vederbörande diktare till poesi. Det som vi känner som bäst av Carl Michael Bellman skrev han några år förr han träffade på sin Lovise. Nästan alla Fredmans sånger, de bibelparodiska visorna, ordensdiktningen, Bacchusdikterna, skrevs i tiden da Lovisa var omyndig, mellem 8 och 16 år gammal. När huvudparten av Fredmans Epistlar skrevs i månaderna från mars 1770 till februari 1772, övriga epistlar då och då från 1773 till dess att manuskripten gick till trycket i hösten 1790.
När vi talar om Bellmans författarskap är det för de allraflesta uteslutande dessa två samlingar från 1790 og 1791 som vi tänker på. Bellman, det är Fredmansdiktningen, de 82 epistlar og 65 sånger. Plus kanske Gustavs Skål och Wagg.wisa till min son Carl, knappast mer.
För den som sysslar med Bellmansdiktningen som helhet, känns det lite snävt, lite orättvist, men så är det i gemen, och det finns sådana som menar att det övriga inte är läsvärdt, eller åtminstone inte är det jämnfört med Fredmans Epistlar och Fredmans Sånger. I nuläget håller det på att ske ändringar, ständigt fler får ögonen öppnade för de litterära värden i hans religiösa poesi och hans enastående “Bacchi tempel”, tack vara att vi som forskar, vågar dra dessa andra verk fram. Hans tillfällesdiktning är enorm och innehåller fina poesier, liksom också hans prosa är lysande.
Emellertid hittar vi endast med svårighet spår av hans älskade Lovisa i dessa. Men det finns, och det finns i kanske den mest älskade av alla hans sånger, i Fjäriln vingad syns på Haga. För all del hinner vi också se en hälsning till svägerskan Johanna Maria, i sången om Stadshagen, FS nr. 58, där hennes namn skymtar fram.
I Fjäriln vingad står det om Hagaparken att man hälsad av sin sköna/ ögnas av en mild monark. Det tar sig ganska allmänt hållet ut, vem man än kunde vara, kunde man stämma möte med sin sköna i Hagaparken och kanske då också träffa någon mild monark, vem som då för tiden regerar Sverige.
Men sången kan också läsas biografiskt och då är sin sköna Lovisa Bellman, monarken Gustav III. När denne milde monark planerade ett sitt Nordens Versailles i Hagaparken – vi ser dess källare den dagen i dag – i dagen – tänkte Bellman på hur det skulle gå Lovisa och sönerna om han dog ifrån dem, vilket var sannolikt med tanke på hur sjuk han var jämnt. Därföre skrev han en reguljär ansökan om anställning av Lovisa som åldfru/husmoder på slottet när det sen fanns till. Den har vi bevarat, och den Fjäriln vingad vi sjunger är en omskrivning til trycket 1791 av ansökan. Jag använder några sidor i min roman på att klara upp saken.
I de relativt få, men förnämliga epistlar som han skrev inför publiceringen i 1790, Liksom en herdinna bl.a. kunde man kanske ana att Ulla Winblad hämtat drag från hustrun, men generellt är kvinnoskildringarna i hela hans produktion väldigt positiva, inte minst när man tänker på den miljö de låtsas leva i.
Ändå är vi nödgade att medge att musa för Carl Michael Bellman, det var hon knappast. Däremot kan hon utmärkt ha varit en inspiration för honom. Lita på vad en diktare säger.
Syster Jeanne Marie, eller Johanna Maria, året äldre end Lovisa, systern Anna Greta gift med Bellmans vän och ordensbroder Mårten Lindström, har redan apostoferats. Hyllningsdikter till Lovisa pappa viser att svärsonen omfattat honom med stor veneration.
Bellmans egna familjrelationer bör anföras här. Hans fader var slottsförvaltare på Stockholms Slott under Adolf Fredriks och drottningen Lovisas regeringsår, hans moder dotter till kyrkoherden på Marie Magdalene kyrka på Söder, och deras många barn växte upp i farmoderns rika hus i nuvarande Bellmansgatan nära Marie Magdalene kyrkan. Hans farfar hade varit professor och rektor vid Uppsala universitet, hans morfar en framstående kyrkans man.
Bellmans eget umgänge var framstående personligheter helt från pojkåren, adliga, storborgerliga, han hade vänner på storgodsen, ärkebiskopen i Uppsala var en god vän. Motsatsen mellan Bellmans personliga förhållanden och den miljö som hans personer i Fredmansdiktningen lever i, är nästan grotesk. Vid hovet var han med redan som ung, uppvaktade drottningen Lovisa, hertigerna, Gustav III och hans danska drottning osv. Det var just i dessa kretser det fanns roande att lyssna till de avsigkomna personerna i Fredmans Epistlar.
Hans hustru växte upp under förhållanden som inte skilde sig avgörande från de Bellmanska. Hennes mormor var gift med ledande grosshandlare i Stockholm, hennes mor alltså av rik familj. Hennes far Gabriel Grönlund var köpmann och anställdes som någonting som kallades stämpelmästare, dvs. statens kontrollör av hantverks- och manufakturprodukter, och alltså också han en betydande person. Döttrarna i denna familj har alltså aldrig behövt utföra grovsysslor vare sig i köket, tvättstugan eller för den delen i butiken som fadern ägde. Lovisa och hennes systrar fick en utmärkt uppfostran, lärde sig läsa och skriva, göra kvinnliga hantarbeten, fick danslektioner o.dylikt.
1775 vet vi att Lovisa hade anställning som sällskapsdam och husmamsell hos greven Johan von Wallwijk på Bisslinge gård i Sollentuna härad, nyligen köpt f.övr. av en bekannt av Lovisas mormor. Kanske därför. I romanen diktar jag att Lovisas mor trycker på för att Lovisa skall förföra greven till äktenskap, sånt är det omöjligt att dokumentera.
Det är samma år som Bellman lär ha träffat jungfru Grönlund. Deras yngste son Adolf Bellman har berättat att första mötets sötma utväcklades på Hägersten där Bellmans syster och svåger bodde sen många år, svågern var hovmästare hos hertig Carl, det är kanske sannoligare att mötet ägde rum på Bisslinge, eller i själva verket hos moster Anna Gretas make, Mårten Lindström, Bellmans vän. Greven von Wallwijk dog redan 1776, och sen köptes herrgården av Bellmans näre vän Elis Schröderheim som hade en hög position vid Gustavs hov. Där befann Bellman sig ganska ofta, och över huvud tagit har han och Lovisa haft många tillfällen att träffas.
Det finns anledning att tro att relationerna också från Lovisas sida var äkta och sanna. Hon lär ha skolat övervinna motstånd från föräldrarnas sia, formodligen inte minst från modern som troligen har tyckt att hon hade kunnet göra ett bättre parti – även om hon blivit såpass gammal som 22. I alla fall ägde vigseln rum utan närvaro från någondera av släkterna den 19. december 1777, och alldeles strax såg pappa Grönlund att det skrevs äktenskapsförord.
Också i detta skede träder Lovisas karaktär fram i ljuset. Hon var sin egen. Rak i ryggen, självständig, intelligent. Från åren innan Bellmans död 1795 finnes det endast enstaka källor som belyser hennes väsen. Årstafrun, den ännu i dag bekanta dag- och kokboksförfattarinnan Mertha Helena von Schnell, noterar från ett besök hos den då svårt sjuka diktaren i januari 1795 at Lovisa var munter och beskedlig, ett ord som på den tiden var uppskattande, en som gör besked för sig. Däremot har vi ganska trovärdiga notat från 1800-talet; Lovisa överlevde sin man med mer än ett halvsekel, hon dog 1847, och då var det intensiv Bellmanforskning på gång. Diktaren Per Daniel Amadeus Atterbom (1790-1855) träffade henne i samaband med sina studier och beskrev hennes således: hon bör ha varit en flicka af utmärkt hufvud och strak karakter som behagade honom ej mindre genom det qvicka och träffande i sin för satir benägna omdömesgåfva, än genom det i utseende välbilada, stolta och säkra, hvadmed ett nästan manligt sinnelag framblickade under hög panna, ur stora, bruna, genomträngande ögon.
På sin ålder upplevde han henne på detta viset: … den raka hållning, hvad med hon ännu i nittionde året bar sitt stolta hufvud, sin höga panna, sin säkra blick. Snart bragt till språksamhet, förde hon då samtalet med en eld i de stora bruna ögonen, med en kring läpparna oafbrutet spelande skiftning af klokhet, qvickhet, löje, spe, välvilja … hon var, icke blott såsom “fru Bellman”, utanb äfven i och genom sig sjelf, ett märkvärdigt föremål. Hennes älsklingsämnen kunna lätt gissas. Om sin man talade hon med värma; om hopens föreställning, att han varit en drinkare elkler en rumlande sälle, med harm
Magnus Jacob Crusenstolpe (1795-1865), romanförfattaren, tidningsmannen och politikern, vann på 1820-talet Lovisas vänskap och skildrer henne på detta viset:
Till vexten var hon magerlagd och lång; men mycket låghalt. Hufvudet utgjorde hos henne i alla afseenden och bemärkelser den herrskande delen. De starkt framstående anletsdragen, om hvilka man med skäl kunde säga att de hade äktenskastycke af Skaldens, vore öppna och ädla, och ur de stora, eldiga, bruna ögonen blixtrade ännu i sena åldern stolthet och satir.
Av deras barn hade hon föga glädje i ålderdomen. Äldste sonen Gustav föddes 1781, men gick som soldat i Napoleons tjänst och lär ha stupat i Spanien före 1809. Lille Elis hann bara fylla två år, så dog han i kopparna – och inspirerade sin fader till en oerhört vacker Elegie med musik af vännen Kraus, Carl, som fick den vackraste vaggvisan, försvann till sjöss ingen vet när, och yngste sonen Adolf blev sidenkrämare i Stockholm, sinnessjuk och dog 1834. Dock hann han vara med om att vårda sin faders minne, en biografi fick han dock aldrig skriven.
Sen står jag med problemet: varför valde jag att låta Lovisa vara den som upplever katastrofen kring Bellmans bysättning våren 1794 och tack vara den skaffe sig insikter om mannens liv före 1775, alltså den tiden då hans mesta produktion blev till?
Det är nästan för enkelt att svara på. Hon blir då läsarens vägvisare. Vad läsaren inte vet, det låter jag Lovisa vara nyfiken på. Det är ett författartrick, lika gammalt som roman och epik och lika gott för det.
Men det finns mer. En beundran för personen Lovisa Bellman, född Grönlund, blir genom romanskrivandet till en beundran för alla konstnärhustrur som ofta inte bara får stå ut med makens konstnärliga strävan, utan också som i Bellmans fall att se till att de överlever, angrepp på liv och hälsa och heder och ära. Konstnärer och intellektuella är ofta de första som faller som offer för en diktatorisk regim, som fallet var med Bellman efter Gustav III’s död och Reuterholmska regimens maktutövning.
De tidigare makthavarne, gustavianerna, förföljdes, degraderades, förjagades. Gustav Mauritz Armfeldt planerade en statskupp, det upptäcktes i tid, men Reuterholm arresterade Armfeldt älskarinna och skandaliserade henne för att skada Armfeldt. Jag hävdar att bysättningen av Bellman för en struntsumma var ett försök på skandalisering av en av Gustav III’s mest effektiva propagandister. Vid något annat tillfälle kan någon utreda Bellmans politiska verksamhet som diktare, ja, men inte för den delen mindre politisk effektiv, jag omnämnar den bara i förbigående.
Polisen hittade rätt person för skandaliseringen: en krigsfiskal vid namnet Enoch Nobelius var kreditor, och makerna Bellmans vänner fick inte lov att lösa ut honom. Samtiden var övertygat om att denne Nobelius hade försökt inleda en kärlekshandel med Lovisa, men möttes av en handfast avvisning – och därför ville hämnas.
Denna episod eller detta skvaller utnyttjas också i min roman. Av en slump råkar min roman-Lovisa höra två skånska baroner antyda saken och hon kommer då att reagera som den Lovisa källorna skildrar ville reagera: hon konfronterar boven med maken. Som av en annan slump också råkat erfara hur det skvallras på stan.
Innan romanen hinner så långt har läsaren haft all möjlighet att göra sig bekant med damen, men inte ganska från början, där är det nämligen en annan intressant dam som upplever och förmedlar, det är skulptören Johan Tobias Sergells älskarinna Anna Rella som i första kapitel präsenterar vännen Bellman för oss. Bellman var i sinom tid känt som en stor vän av barn, en hovdam skrev mycket senare och styrkade utifrån Bellmans egen not i den korta Lefnadsbeskrifning han gjorde under tiden i högvakten vid Stockholms slott, att han var mycket förtjust i som han skrev små beskedliga barn.
Då han blev bysatt, var gatubarnen i gamla stan inte förhindrade i att möta honom på gatorna och få leka med den käre farbrodern. Lovisa vet inget om detta, och under en promenad bemärker hon att en grupp barn följer henne, och hon frågar då sönerna varför de förföljer henne?
– De frågar efter pappa, svarar äldste sonen Gustav.
Samma kväll letar hon fram – enligt min roman – husets bibel. Den hade Bellman köpt när sonen Gustav ännu inte var fylld två år, men han hade också skrivit i den samma dag, och den hade så småningom blivit famljbibel med notationer i, om de andra barnen och deras dop med faddrar och allt. Mycket kärleksfullt och fromt.
Hennes saknad redan första natten efter hans arrestation gör henne nyfiken på hans barndom och ungdom, de 17 år som skiljer dem, och hon vill då uppsöka Marie Magdalenekyrkan och Daurerska huset invid Hornsgatan på Söder, men också fråga en deras vänner som har känt Carl Michael från barndomen, nämligen stadsarkitekten och slottsorganisten Erik Palmstedt, han som ritade Börshuset och mycket annat från Gustavs dager. Som jag uppfattar Bellmans väsen, så skulle han aldrig av sig själv kommit på att berätta om sin barndom och ungdom för sin hustru, så psykologiskt är det rätt att hon måste fråga andra. När hon sen konfronterar tidningsmannen och diktaren Johan Henric Kellgren med vad han skrev i förordet till Fredmans Epistlar – i sig ett under av svensk prosakonst – får hon höra att hon måste komma i håg att hon är gift med Sveriges störste diktare. Hon reagerar med vrede: det är hon inte alls. Hon är gift med den hon älskar. Vad han sysslar med, intresserar henne inte utan som något han alltså kan ha lite extraförtjänst på bredvid inkomsten från Nummerlotteriet och kungens handkassa.
Nu lär hon sig emellertid, för hon vill ha en samlad utgåva av allt han skrivit under åren. Så populärt det är i köpkraftiga kretsar, måste något sådant lösa ut honom med en gång. Problemet är, det minns hon från året 1790 då han och Kellgren och några till jobbade med att samle ihop Fredmans Epistlar, att nästan allt han skrivit endast finns i avskrift hos alla andra än de själva. Alltså får hon gå kring och samla in vad som finns hos de som under åren har fått skriva av eller fått handskrifterna i gåva.
Andra än hon har fått den idén. Enligt min roman är hemliga polisen intresserad av att hitta allt han skrivit för att undersöka om han däri avslöjar sitt sinne som kontroversiell och en möjlig fiende av hertig Karl och Reuterholm. Polisen använder sig också av hans vänner och kolleger, men då Lovisa för en sådan i besök, då är hon alldeles avvisande. Stolt, kylig, klok.
Och alltså i ständig aktion för att rädda hans hälsa, ja, också hans förstånd. Hon är aktiv, så hon skriver till hans gode vän, ärkebiskopen Uno von Troil, och bl.a. berättar hon om en samtal tidigare mellan Bellman och några deras vänner om den grekiske myten om Sisyphos och de brott som han dömdes för, och där Bellmans påstånd är att Sisyphos var offer för ett universellt justitiemord. Hon hade då sagt något och skriver till ärkebispen det närmaste jag kommer ett självporträtt, så här:
Av någon orsak kom de alla att skratta, och någon sade nånting om att kvinnor skulle tiga i församlingen när män talade, men det har jag nu alltid haft det svårt vid. Jag är inte så lätt att stänga munnen på, som ni vet.
F. övr. citerar hon också bibeln och kommenterar: Lusten att ligga med varandra sitter djupt i oss alla, och det står skrivit att Eva hade stor lust til sin Adam – och det är så det skall vara. Det tycker jag bidrar till karaktäristiken av denna enastående kvinna.
Åter med hänvisning till den grekiska myten skriver hon om sig själv. Enligt Sisyphosmyten hade han och hans hustru vid ett tillfälle då Döden kom för att hämta Sisyphos gripit honom och länkat honom, Döden alltså till en pelare i kungshallen, och Lovisa kommenterar:
Men, sade min make, är det inte när allt kommer omkring varje enskilda människas plikt att kämpa för att upprätthålla livet så länge som möjligt, inte ge upp första bästa gången Döden ställer sig vid ens tröskel? Ja, jag vet inte (skriver Lovisa), men jag vet at för mina pojkar vill jag slåss det bästa jag lärt. Jag har, det vet ni allt om, redan én gång fått ge upp, det är jag blivet klokare av – och kallare.
Är alltså min roman snarare en roman om diktarens hustru och därmed om alla diktares hustrur?
Den är åtminstone tänkt som en roman om diktare, journalister, intellektuella som när det i en stat byts regime, regelbundet blir de första ofren för det nya, särskilt om de har i sin verksamhet visat sitt stöd för den förre rgeringen. Diktaren och sångaren Victor Jara efter Pinochets kupp i Chile och många med honom, mördat på Santiagos stadion, den spanske poeten Frederico Garcia Lorca som fascisterna sköt ner strax under spanska inbördeskriget, det finns så många eksempel i världshistorien, och de många författarna som levt i exil är också exempel.
En hyllning till deras hustrur, väninnor, älskarinnor, fästmör som fått kämpa för sina män mot villkorligheten och orätten.
Ur Bellman bysatt (originaltitel: Sisyphos i Slotsvagten)
Provöversättning
Nere på slottsplatsen fanns det också människor. Folk hälsade på madame Bellman och mademoisell Grönlund. De vackra systrarna. De råkade gå precis bakom två herrar. Upprymda, högljudda. Skåningar, visst, så som de talade. Baroner, visst.
Lovisa stannade till plötsligt.
Puffade Jeanne Marie i sidan och nickade i riktning av de två. Vinkade åt pojkarna att hålla tyst.
Något de hade sagt, baronerna. Sade de mera?
Det gjorde de.
Den ene sade att nu skole det säkert passat hovsekreteraren om hertigen följde samma säd som grevarna av Milano … Sforzaerna, frågade den andre, vad gjorde de då? Ja, som hertigen förstås, fnittrade den förste.
Lovisa nickade åt sin syster.
Nej, men, fortsatte baronen sen, detdär att de utdelade horn av rent guld.
Horn av rent guld?
– Du vet säkert hur män skaffas horn, smålog den förste. Det lär ha hänt at hustrurna framkommit med förslaget; men söte make, alla skulder vi har, int’ sant? Och du kommer inte att gå miste om någonting, snälle du, det kan jag lova dig.
De skruvade sina röster i falsett, och nog hade de vid tidigare tillfällen hört en baronessa använda sina talanger för övertalningar till det yttersta.
– Betala din skatt med glädje. Kunde man säga. Sa den andre.
Baronerna log. Nu såg de att de sträckte underarmarna mot sina pannor, händerna i väret, handflatorna uppåtvända, fingrarna stretande åt alla håll. De skrek av skratt.
Jeanne Marie rynkade brynen, tittade över mot Lovisa. De saktnade sina steg, lät de två herrarna få ett försprång, lade ett stort öppet stycka stenbro emellan.
Men de kunde inte slippa se baronerna vända sig mot högvakten, såg hur fingrarnas horngrenar sträcktes i vädret åt det hållet.
De nådde hemmet, pojkarna kom till sängs. Systrarna satt en stund. Vad fanns det att säga? Vad kunde de säga?
Det var väl också dags att gå lägga sig, inte sant?
Lovisa krökade handen om ljuset. Lät bli blåsa ut flamman, fortsatte se på den, sade:
– Varför har du inte sagt något?
– Lovisa!
Sen blåste hon ut ljuset. Sade mitt i nattens mörker:
– Bara inte Calle kommer att höra det. Jag får nog gå dit ensam i morgon.
Lovisa sov inte den natten. Låg och följde månstrålens vandring genom sovrummet. Hörde timmslagen från Clara.
Nästa dag gick hon ensam.
Löjtnant Brandel stoppade henne i porten. Bellman var svårt sjuk. Hon sprang upp för trappan. Löjtnanten hann ifatt henne, det var han som hade nycklorna, han nådde dörren, låsade upp, lät henne komma in. Han låg på chaiselongen. Reagerade inte. Hon rörde vid honom. Han vände sig bort ifrån henne, om på andra sidan.
Han var inte bekannt med damen.
Hon blev ute av sig själv. Blev kall. Förstenade, sådan ville någon säga. Men hon var inte Jobs hustru utan för Sodomas murar. Hon var – den hon var. Hon förstålade. Hon blev blank utantill. Hon blev kall, klar, vass. Hon nickade, nä men en gång bara, egentligen. Sedan tog hon i hans täcke och drog det upp över hans arma magra axel. Hon lade honom i säng, som ett barn. Tog hans kappa och bredde ut den över honom.
Kallt, nyktert, klart. Utan att förhasta sog. Ty hon var utom sig. Hon vände sig från chaiselongen och ställte sig bredvid dörren. Nu ville hon släppas ut. Nu var det fångvaktaren. Han hade kanske stått därutanför. Hon gick, med långa steg, precist lika långa steg över kalkstenen, fram til trappschakten, svängde runt och vände sig emot stegen. Det fjädrade genom hennes fotled, knän, höfter och vidare fram ända till nackledet, för varje steg.
En behärsket kvinne. Som hade bråttom.
Ut till doktor Blad. Han hade att kasta ifrån sig vad annat han stod med mellan sina händer. Han hade knäckts. Av vad då? En axelryckning. Kan som var man vet betyda vad som helst.
Doktorn kastade. De sprang genom gatorna; hans väska bumpade emot hans ben, men de hann fram. Patienten var lika obeveklig, orörlig. Låg med huvudet pressad ned i det brokiga klädet. De hörde hans andning. Flämtande, ansträngt, något oregelbundet. Doktorn fattade utan vidare hans handled. Pulsen? Stod och nickade. Räknade för sig själv: ett, två, tre, raden av ciffrarända upp till tretti. Sedan sköt han fram underläppen och hakan upp. Nickade klokt och inåtvänt, kastade en blick på fru Bellman. Sade icke något.
Hon frågade icke heller.
Doktoren böjde sig framåt och lyssnade till Bellmans bröst. Hjärta eller lungor? Hjärta och lungor. Han lyftade den sjukas ena arm. Den andra fick han inte tag på. Den var gömd under kroppen. Han lot armen falla. Det var slappt. Mannen brydde sig inte om sin arm.
Ja. Han var sjuk. Han var svårt sjuk. Men något särskilt? Svårt att säga. Så han teg. Skakade på huvudet bara, inget annat. Eftertänksamt. En doktor gör som det passar honom om det passar honom. Han tog om den sjukes huvud och lyftade upp det. Var tvungen att sätta sig på sängkanten, så att säga. Tog sen med en tumme och prässade upp ögonlocket, stirrade honom in i ögat. Ingen respons. Han höll ögat öppet med två fingrar. Rörde den andra handen fram och tillbaka fram för det. Ingen reaktion.
Slutligen såg doktor Blad upp:
– Vad har det hänt? Är det hänt något?
– Ja, sade hon. Doktorn har säkert hört rykten, han med.
Det hade han. Det stod att läsa i hans blick. Då vände Lovisa Fredrika Bellman född Grönlund ryggen åt läkaren.
Gick.
Kall och smidig, en fjäder, en klinga.
Passerade vaktmännen, kom över platsen, ned för Slottsbacken, raka vägen till tullkontoret. Upp till Enock Nobelius, titulär krigsfiskal, där han stod vid sain pult.
Hon grep honom om armen, nästan helt uppe vid armhålan. Han skulle komma med. Inget att diskutera. Nu skulle detta klaras av. De andra sekreterarna stod som förlamade. Ingen kom på att kalla hit en polis eller gripa in själv. Kölden förlamade dem, kvinnan, henne den långa, raka madam Bellman. De visste väl vem hon var. Säkert också varf¨r hon kom. Hela Stockholm visste det. Hun ruskade honom. Följde han med? Bläckdroppar flög åt alla håll, splittrades mot pappershögarna på pulten, pennan föll ur Nobelius hand. Han försökte raska sig fri. Men hon tryckte på, satte hälarna i golvet och ville dra av med honom.
Ingen kom på att skratta.
Ja, ja, ja, han skulle nog. Om inte de kunde tala om det? Hon förde honom, genom skrivrummet, ut på gången. Han lät sig föra. Mot en kvinnas vrede och detdär.
Ute på Öster Långgatan visslade hón: om det var han som gick och skröt med det? Hånfullt svarade han att det ändå ingen hemlighet var. Att hon låg i med honom? Rösten var lika kall, lika skarp, som allting annat kring henne. Han blossade, som ett rödkålshuvud, tyckte hon.
Det var det alltså?
Om madame Bellman ville vara vänligen att tala om för honom vad hon aktade ställa upp med honom? För någon förförelse var det ju knappast, så som hon nappade honom i armen? För övrigt borde hon väl tänka på sitt goda namn och rykte. Att gå såhär arm i arm med makens kreditor. Mitt genom stan.
Hon stirrade på honom, halade honom fram till Tyska Brunnsplan:
– Var dock inte så ömklig. Rycka upp sig, karlen!
Vidare in i Svartmannagatan.
Han försökte tala. Aldrig hade han sagt att hon låg med honom. Sådant sade man väl inte. Hade inte heller någonsin hört någon säga det. Han ljög, det var helt klart, så starkt som en häst kan springa. Men han sade det. Hon lät honom prata, klev bara på med sin fånga.
[…]
Hon marcherade rakt förbi vaktmännen vid dörren. De blev så förbluffade att de alldeles glömde bort vad de hade att göra. Doktor Blad stod däruppe och talade med löjtnanten och vaktkommandören. […] Herr hovsekreteraren var herr vemsomhelst. De teg strax de hörde hennes steg på trappan. Vek åt sidan da hon sköt fram sin fånga hän till dörren till makens cell.
De listade sig med och klumpades i dörröppningen.
Roman heter Sisyphos i Slotsvagten. I den kommande svenska versionen blir titeln Bellman Bysatt – delvis av försäljningsskäl; förläggaren kräver att Bellman omnämns i titeln. Det är alltså i och för sig inte någon roman om Lovisa Bellman, född Grönlund. Ända har läsare talat om vilket intryck denna starka kvinnofigur gjort under läsningen. Det har gjort mig glad. Hon förtjänar ett äresminne.
Bellman

Bellman i lyrikken
Sophienholmsonet XII:

En Falstaff der rundt i Stockholms stræder,
Betragter den elendighed der råder,
Og søger løsning på de livets gåder
Som melder sig for hvert et skridt han træder,

At folk bekriger nød og søger glæder,
Beskriver han i sang på sine måder,
Med vitser som hans sorg så smukt benåder,
Han ler og undgår derved at vi græder.

Det hedder sig man ler sig halvt fordærvet
Hvor fanden og hans oldemor regerer;
Kun sådan får man has på evigheden.

Det er den latter digteren leverer,
Det er den indsigt han nu har erhvervet:
Hvor der er ild, blir grøden let nok sveden.

Bellmans sommerfugle

essay af forfatteren Søren Sørensen

Efterhånden tør man måske regne med at Inger Christensens sonetsommerfugle har besejret Carl Michael Bellmans enlige forsommer-øre nældens takvinge. Men indtil for nylig var den litterære verdens association til slige vel identificerede flyvende objekter det vingeflagrende eksemplar som farveglitrende lod se sig på Haga mellan dimmors frost och dun i Carl Michael Bellmans Fredmans sång nr. 64, skrevet i denne form kort før udgivelsen af samtlige Fredmans sånger i 1791, hvori den altså som nr. 64 er den næstsidste og ligesom den sidste, det store og prægtige heptameterdigt i anledning av Konungens resa till Ryssland, år 1777, i virkeligheden ikke en af Fredmans, men derimod en af Bellmans sange; de kunne sagtens have stået i eget navn, men poeter får det ikke altid som de vil, de må ofte finde sig i at lade det blive som det kan. Bellman fik muligheden for at få udgivet et opsamlingsbind efter hoved- og mesterværket Fredmans epistlar 1790; hustruen, vennen og kongen fik dermed finalen (og det er ikke nær så langt fra Schillers wer ein holdes Weib etc., dvs. An die Freude, også kendt som venskabshymnen i Beethovens niende, som man umiddelbart skulle tro, de har mere end tid og årstal til fælles, den tyske historieprofessor og den svenske hofsekretær).

FJÄRILN VINGAD SYNS PÅ HAGA
Der findes de skriftkloge der ikke mener at Fredmans sång nr. 64 hører til sin ophavsmands bedste værker. De anklager den bl.a. for at være ubellmansk, og det er naturligvis fælt. Andre får åndenød og kvalme – en grim kombination, skal jeg hilse og sige – ved sangens sidste strofe og dens utæmmede kongerøgelse; Bodil Cath og Billed-Bladets skribenter kunne ikke præstere noget svulstigere. Medmindre det var alvorlig ment fra digterens side, altså og vel at mærke.
Hvor sært det end kan lyde i kulturradikale og halv- eller helrepublikanske øren, kan det vel i det mindste teoretisk ikke udelukkes at også en monark kan være mild, at han kan se på en undersåt med en sådan venskabelig varme i det blik han sender, at denne gribes af taknemmelighed, for eksempel over nogle hundrede daler af kongens egen håndkasse i kunstnerstøtte. Det kunne vel tænkes at selv en nedtrykt kunne gå fra et møde med en kongelig person med fortrøstning og fornyet selvtillid og -respekt. Af personlig erfaring kan den der skriver dette, betro sin elskværdige læserinde at en kongelig anerkendelse faktisk kan have stor trøsteværdi. Tillægsordet miskendt er lige ved at være fast tilbehør til navneordet kunstner, så det…

Bellman udtrykker på tilsvarende måde en personlig erfaring: havde han ikke fået dels den nævnte kunstnerstøtte fra Gustav III, dels en stilling ved nummerlotteriet i en passende, ikke ganske uanseelig lønramme og dertil en fin titel som kgl. hofsekretær, så havde vi næppe haft kendskab til de nogle af de fornemste litterære tekster fra 1700-tallet. Bellman havde al mulig grund til i et af sine digte at give udtryk for en taknemmelighed han havde alle mulige grunde til at føle. Det er først når vi i fællessang selv skal tage ordene i munden og udsige dem som vore egne, at kvababbelsen svøber sig faretruende om drøbelen og er ved at kvæle hvad der i virkeligheden er et fornemt udtryk for Winckelmanns kunstideal: den ædle enfold og den stille storhed.
Vurderet som et kunstværk og på dets egne præmisser holder også strofe fire:

Vad gudomlig lust att röna
inom en så ljuvlig park,
då man hälsad av sin sköna,
ögnas av en mild monark!
Varje blick hans öga skickar,
lockar tacksamhetens tår;
rörd och tjust av dessa blickar,
själv den trumpne glättig går.
Præmisserne udtrykkes allerede i sprogets egenart. Svensk vil som dansk fortrinsvis bruge verbets præsensform når der tales om det fremtidige. Når man kender digtets tilblivelseshistorie (se nedenfor), er det indlysende at Bellman mener at det ville være og engang i fremtiden en guddommmelig lyst at erfare/opleve at når ens dejlige kone kysser én til goddag, kongen så får øje på én og løfter øjenbrynene og får et mildt udtryk i de under brynene siddende organer, mao. øjnene, dels påvirket af den rørende scene af ægteskabelig lykke, dels under indflydelse af bevidstheden om hvor fortræffelig et menneske Hans Majestæt selv er som har skaffet den økonomiske baggrund for denne ægteskabelige lyksalighed der således åbenlyst demonstreres i den prægtige park (som vi i de foregående strofer har fået udmalet for vore indre blikke).
Netop fordi kongen ved sine pekuniære og tjenstlige dispositioner vil have skabt grundlaget for lykken i denne lysere fremtid, vil også taknemmelighedens hede tåre presse sig frem under øjenlågene; drotten og hans skjald vil til den tid have nået en endnu dybere gensidig forståelse end nu hvor den allerede er dyb. Og skulle en eller anden besværlig kreditor, inkassator, misundelig kritiker eller huslejekrævende vært have givet anledning til en følelse af trumpenhed, så vil kongelige velvillige blikke skabe glæde.
Værre er det ikke. Formiddags- og frisørsalonjournalister har sædvanligvis ingen personlige grunde til deres rumpeslikkende skriblerier. Det gør dem vamle. Ret læst er Bellmans formfuldendte strofe ikke vammel.
Kompositorisk kommer strofen da også som en selvklar konklusion på de foregående tre strofers vandring op gennem evolutionstræet fra krybet til den kronede.

HVORDAN BEGYNDTE SÅ SOMMERFUGLEN SIN FLUGT?

Kongerøgelsen er så meget mere logisk som at sangen i virkeligheden er en ansøgning for Bellmans hustru Lovisa, født Grönlund. Kongen, Gustav III, ham vi også kender fra Verdis opera Maskeballet, ville have et stockholmsk Versailles, grunden havde han, det var Haga som han havde købt allerede kort tid efter sin tronbestigning, indregnet et gammelt hus han brugte som sommerhus, og det ligger ganske dejligt i Solna ved Brunsvikens strand.
I 1785 købte Gustav III nabogrunden, og året efter nedlagde han grundstenen til et helt nyt slot derude. Det fejredes efter Gustavs skik med et festspil som Bellman dog ikke denne gang fik lov til at skrive, den gik til gengæld til en af hans beundrere. Men til nytårsaftensløjerne da årstallet skiftede fra 1789 til 1790 (de er ret interessante for enhver der kender det mindste til europæisk historie!), skrev han dog et teaterstykke, og det blev en sådan succes at han også fik bestillingen til det efterfølgende nytår. Også ved andre lejligheder kom Bellman på Haga, han har været ganske fortrolig med det.
Netop i 1790, samme år som Fredmans epistlar blev svunget igennem trykkemaskinen, indviedes pavillonen på Haga, nu tegnede det til at der kunne blive noget ud af det hele, og selv en beskeden pavillon skulle vel også, kongelig som den var, have tjenestegørende personale. Bellman og fru Lovisa har drøftet sagerne derhjemme over bygvandgrøden, der ville være en mulighed for at hun kunne få ansættelse som oldfrue. Nogen har spekuleret i om Bellman profetisk forudså hendes kommende enkestand og derfor måtte være betænkt på at skaffe hende og de små drenge forsørgelse når det indtraf; det må være hermed som det kan.
Sådan noget besværer man ikke kongelig majestæt med, man skriver til folk med indflydelse ved hoffet, og den det i sommeren 1790 var mest hensigtsmæssigt at rette henvendelse til i en sådan sag, det var kongen daværende favorit, han var netop blevet udnævnt til generalmajor og kunne derfor formodes at være i godt humør, Gustav Mauritz Armfelt hed han, baron ovre i de østlige provinser, senere kendt som Finland. Hans personlige historie og den rolle han kom til at spille da Finland blev oprettet som en egen stat i personalunion med Rusland, er spændende stof, men er uden betydning for den vingede sommerfugl. Og desuden var det jo senere.
Kort sagt, Bellman skrev til baronen, og det kom der ikke noget ud af – andet, altså, end hvad der skulle vise sig at være udkastet til et af de højest yndede digte i nordisk litteratur. Ansøgningen har de samme motiver som den endelige version: sommerfuglen, småkrybet, sefiren, de små najader i Brunsviken, kaskaderne op i højde med kirketårnet i Solna, bonden med hestevognen, svanen, den dejlige park der rimer så elegant på monark, men dertil har digteren så føjet den egentlige ansøgning med benævnelse af funktionen.
Versemål og rimstilling er derimod anderledes end i slutversionen.
Om Kellgren eller Åhlström, Lovisa eller Bellman selv er kommet på tanken at skrive den om til ren sanglyrik med udeladelse af supplikken, det melder – som det berygtede kliché lyder – historien intet om. Kort og godt blev den skrevet om, strammet ind og op, perfektioneret til den form vi nu kender, anbragt næstsidst i Fredmans sånger og forsynet med en tilegnelse til kaptajn Adolph Ulric Kirstein der var ansat som vicebygmester ved slottet. Bellmans boede til leje hos ham i en ejendom der nu ligger midt i tunnelluften under centralstationen i Stockholm. Bellman havde som sædvanligt vanskeligheder med at få penge fra til huslejen, et fint digt kunne muligvis forlænge kreditten, i hvert fald er den tilegnet husværten.
I digterens samlede produktion slutter den sig til de lejlighedssange han skrev til venner og bekendte; i Fredmans sånger må den siges at knytte sig i genre og tone nærmest til numrene 31 og 32 Upp Amaryllis og Träd fram, du nattens gud, af hvilke den sidste har en lignende tilknytning til bekendte, den er nemlig dediceret til fru assesorinde Carolina Weltzin, men deler derudover den stærkt både visuelle og auditive naturskildring med detaljer i de bedste blandt epistlerne.

MELODIEN

For de mange for hvem Bellman først og fremmest identificeres med musik og ikke med digtning, kan det være en trøst at nogle sagkyndige ikke helt tør afvise at melodien godt kan være et af hans egne produkter, selv om det, set i forhold til hans brug af franske syngespilsarier og svenske spillemandsdanse, ikke forekommer helt sandsynligt. Hans musikalske indsats består nemlig primært i at han digter sine vers og værker i så nærgående en forståelse af den musik han digter dem til, at de efter gennemførelsen af den poetiske proces virker som støbte i én form – og derfor bedre end så mange andre illustrerer temaet ord og toner. På den anden side fremgår det af forordet til Fredmans epistlar og af Bellmans egen erklæring af 6. august 1791 foran i Fredmans sånger at han er ophavsmand til noget af musikken i begge samlinger, så man må tage sagen alvorligt og regne med at nogle af melodierne har han altså skrevet.
I Sanghåndbogen 1999 anføres at som melodien er udformet, kunne den meget vel være tænkt og spillet af en komponist som arbejder ud fra et strengeinstrument af guitartype[i] . Bellman spillede på den tid da denne sang blev til, fortrinsvis lut, det ser vi af samtidens billeder, og selv om en lut dengang havde en anden stemning end nutidens guitarer, så er det ikke til hinder for at melodien er som den er. Dermed er der ikke ført bevis for at ophavsmanden faktisk er Bellman. Sikkert er det derimod at den ikke er skrevet til lejligheden. Om dens historie kan forskerne indtil videre oplyse[ii] at den melodi vi kender, kan ledes tilbage til 1788, hvilket år den nemlig forekommer i et syngespil der fik sin førsteopførelse dette år. Det kan selvfølgelig ikke udelukkes at syngespillets komponist-arrangør har lånt melodien af Bellman, men det er muligt, måske endda sandsynligt at de begge har lånt den fra en ørehænger fra sidst i 1780’erne.
Melodien er på de traditionelle 16 takter og klart opdelt i to takter pr. vers(linie) efter formlen AABA. De fire takter i B-stykket modulerer svinger typisk for de melodier Bellman vælger, fra grundtonearten (G-Dur) til paralleltoneartens Dur-variant (E-Dur) , nemlig som overledning til subdominantens parallelle moll (a-moll) der leder videre til grundtoneartens dominant. Mønstret genfindes som sagt i et stort antal Bellmanmelodier og indebærer en effekt der i samme grad klæder det akkompagnerende strengeinstrument og sangstemmen. Til det harmoniske raffinement kontrasterer den melodiske enkelhed.
En kendsgerning er at Bellman ændrede sin tekst, almindeliggjorde den, før offentliggørelsen i Fredmans sånger, og at han i denne omskrivning tilpassede den til den melodi vi nu kender og ynder.
Det kan være vanskeligt at afvise at dens store yndest faktisk beror på melodien. Der findes ikke mindst et forbløffende antal indspilninger af den. I 1940 kommer den på plade, på to plader, en gang sunget af en mandskvartet kaldet Karls Kvartet, og en anden gang sunget af Aksel Schiøtz som derudover genindsynger den i 1945[iii] og 1962; den i sin tid meget kendte visesangerinde Ella Heiberg indsang den med klaverakkompagnement 1955, popsangeren Flemming Krøll i 1979, og instrumentudgaver ved Arne Lambert (trompet), Ole Molin (guitar) og Niels Henning Ørsted Pedersen (bas) samt Kansas City Stompers.
I 1989 dukker den første indspilning med dansk tekst op på LP; det er Erik Harbos fortolkning af Jens Louis Pedersens oversættelse.
I 1992 kunne en svensk forsker[iv] konstatere at Fjäriln vingad indtil da var den mest indspillede af samtlige Bellmans værker med hele 110 optagelser, svarende til 6 % af alle dengang kendte og registrerede pladeindspilninger; siden er der kommet flere til. Der er grund til at nævne Kurt Ravns stilfærdige udgave fra 1999 til Niels Henning Ørsted Pedersens akkompagnement[v].
Til skolebrug hører den både i Sverige og det øvrige Norden til de mest brugte i sangundervisningen. På korrepertoiret står den hos de fleste.

FS 64 som sangmønster
Som allerede antydet var melodien også omkring 1790 yndet til lejlighedssange, og i den egenskab har Bellman såmænd også brugt den flere gange. Siden har den vist sig uopslidelig i denne egenskab. Ved siden af den originale tekst er den i Danmark uhyre velkendt, men særligt i spejderkredse, i fynbodigteren Marinus Børups udgave:
Nu er Jord og Himmel stille,
Vinden holder tyst sit Vejr,
Og der lyder ingen Trille
Fra de høje stille Træ’r.
Kun de fjerne Frøers Kvækken,
Køers Kalden over Vang
Og et dæmpet Slag af Bækken
Til vor egen stille Sang.

Formentlig er det også fra den at mange danskere overfører aftenstemningen og tror at FS 64 i al sin stilfærdighed også må være en solnedgangssang, skønt den handler om en tidlig forsommermorgen. Det hænder at epigonen overtrumfer den han efterligner. Og formentlig er det præcis denne oplevelse der i tiden efter Børup har fået den ellers ukendte, men åbenbart bedrevidende Inge Matson til at skrive en aftensang i Bellmans stil og med udtrykkelig angivelse af FS 64 som forbillede:
Varsomt skumringstimen sænker
stilhed over land og by.
Højt på himlen lodne lænker
fletter blødt den natsorte sky.
End af lyde luften kløves kløves
om syrenens lilla duft,
blidt af dovne solstrejf døves
al vor tanke, al vor fornuft.

Anden strofe spiller direkte op til vinden, blomsterne, tågebankerne og Solna kirkes tårn[vi]. Det er tydeligt at den må have hørt til Harald Bergstedts yndlingsmelodier; han har brugt den ikke færre end tre gange, bl.a. til Elskovshymne fra samlingen Solkarusellen 1938.
Bergstedt er ikke den eneste denne indsmigrende melodi har lokket til elskovshymner. Digteren Martin N. Hansen har brugt den til en kærlighedssang på alsisk dialekt: Glaj, som skull’ en mød’ sin kjærest, hvilket år har kilderne ikke kunnet oplyse. Også heri ser man den sene discipels bevidste spillen op imod mesters egne vendinger; str. 2 indledes således med ordene:
Ingen vunn og ingen hæesttrav,

og det reflekterer jo hestekørslen i 3. str. hos Bellman. I øvrigt handler hele Hansens sang om at være hälsad av sin sköna. Fra den modsatte ende af Jylland har vi visesangeren Fisker-Thomas’ Forårs-Fugletræk som Povl Dissing har indsunget på cd, men her det ikke til at se verbalspor fra Bellman, det er snarere Jakob Paludans Fugle omkring Fyret der er den litterære knude.

Receptionshistorien for FS 64

I Steen Steensen Blichers samling Svithiod fra 1837 finder man et digt med titel Haga, og Jens Kr. Andersen har 1996 omhyggeligt udredt eventuelle forbindelser mellem Bellmans sang om sommerfuglen på Haga og Blichers digt om samme topografiske punkt. Man må give Andersen ret i at sådan som Blicher har udformet sin str. 1, er der så mange elementer der næsten kun og i hvert fald bedst kan læses som hentydninger til de visuelt og taktilt opfattede enkeltheder i FS 64: skoven, fjeldet, træerne, vinden, solens varme, Brunnsviken.
Således hos Blicher svarende til
Haga ligger nydeligt i Skoven. 2,5: längst ur skogens glesa kamrar

Stolte Fjelde udenom foroven, 2,7: än från den graniten hamrar

Krandsede med Fur og Gran og Lerke, 2,8: … och tall.

La’er ej mindste Vind i Dalen mærke. 1,8:… vid sefirens fläkt.

Eeg og Alm staae hobeviis forneden,

Give Skjul og Skjerm mod Sommerheden 1,6: … av solens värma väckt,

Mælarsøen snoer en Arm derinde; 3,1: … Brunnsvikens små najader

Kildevæld igjennem Engen rinde. 2,3: … i dina rännlar…

Det er næsten som en læser der er fortrolig med Fjäriln vingad ved ankomsten til Haga, vil tjekke at stedet stemmer overens med hvad han allerede ved om det, netop fra denne sang. Derfor er det så meget mere påfaldende at Blicher ikke nævner sangen i sin rejsebeskrivelse fra samme år; han kan have antaget, og i så fald formentlig med fuld ret, at hans læsere næppe ville kende Bellmandigtet, og at det derfor ville være overflødigt at henvise til det. Men i det hele taget nævner Blicher ikke Bellmans navn eller bedrift i Sommerreisen, det sker først i essayen Min Tidsalder fra 1842. Derimod hyldes Bellman varmt i den digtsamling ” Svithiod” der ligesom Sommerreisen bygger på indtryk fra Sverige. Det kan have sine gode grunde. Bellmansangen var så godt som uddød i Sverige på det tidspunkt, hvorimod den levede og havde det godt i Danmark.
Det var dog så godt som udelukkende Fredmans epistlar man sang. Heiberg og Hertz dyrkede kun i sjældne tilfælde Fredmans sånger, og faktisk er det først med Jens Chr. Hostrup og Carl Ploug at sångerna kommer til ære og værdighed igen efter at have været gemt siden klubvisedigternes tid i 1790’erne. Det er således betegnende at Fjäriln vingad ikke synes at have været på studentersangernes repertoire på noget tidspunkt i 1800-tallet. Anne Jensen som omhyggeligt har redegjort for deres brug af Bellmansange, har ikke registreret FS 64 en eneste gang.
Det er anderledes i 1900-tallet, formentlig stopper sommerfuglens popularitet heller ikke lige med det første i 2000-tallet.

[i] Den pågældende kommentar er skrevet af forfatteren til nærværende artikel; analysen bygger på en metode som er antydet i en artikel i Meddelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 19 1998, nemlig at melodier synes at tage karakter efter det instrument der har været/er komponistens foretrukne: Weyses morgen- og aften- er klavermelodier, Rungs guitar-, Carl Nielsens violin- etc. På den tid Fjäriln vingad kan være blevet til, dyrkede Bellman primært lutten.
[ii] Således Hillbom & Massengale 1992 II p.372.
[iii] Årstallene er ikke uinteressante, det første markerer 200-året for digterens fødsel, det andet 150-året for hans død.
[iv] Nemlig Hans Nilsson i “Bellman på skiva – en diskografi 1899-1991”, jvf. pp 77f, 80.
[v] Dobbeltcd’en “Bellman i Danmark” 1999
[vi] Se Sangbog F.O.F., redigeret af Bent Friis Alsinger og Karlo Christensen og med forord af Aage Hastrup, udateret, men antageligt fra tiden 1978-80

SKRIFTER OM CARL MICHAEL BELLMAN:
1. Dramatik
1. En Sommerfugl på Haga
dramatisk situation, opført 2001 på Gladsaxe Bibliotek og 2003 på Frederiks Bastion under medvirken af Jarl Forsman.
Medvirkende: Bellman og fru Lovisa; hun spiller temaet fra Haydns symfoni nr. 82 (Bjørnen), han har lige været en tur over Kungsholmen, og på inspiration herfra udvikler de sammen FS 58. Senere får han ideen om at hun skal ansættes som oldfrue på Haga.
2. På vägen hem
monolog opført 1999 i Hillerød og 2001 i Malmø af forfatteren
Bellman er på vej hjem fra Slotsvagten, tumler tilfældigt ind hos Par Bricole og indvikler sig i en forsvarstale for sin digtning.
3. Fra Syndfloden til Den himmelske Kro,
kabaret opført af Jarl Forsman og forfatteren med viser til Bellmanmelodier, oversatte Bellmanviser og tekster af Wessel, Winther, Bødtcher og Drachmann.

2. Prosa
Sisyphos i Slotsvagten
roman Forlaget Multivers København 2009.
Handlingen udspiller sig mellem 27.marts og 18. april 1794, begyndende med CMBs og Sergels tilbagekomst fra herregårdet Stäket på årsdagen for Gustav IIIs død, fire dage før CMB indsættes i Slotsvagten; Lovisa sætter sig for at få udgivet hans samlede værker og skaffe sig selv overblik over hans poetiske produktion gennem kontakt med en række personer som gennem årene har fulgt den. I forbindelse med påsken får hun lov til at have ham hjemme nogle timer.
Parallelt hermed bearbejdes Sisyphos’ og Meropes historie.

3. Lyrik
1. Bellmaniana – en sangkreds om Bellmans sidste bedrifter I – VIII
Lundholm ved I, sønnen
Se, vejen er tør og støvet
Ej, hør ballade
Hvad er det med Bellman
En kongelig hofsekretær gik fallit
Det er frostvejr, det knager
Det er ruskregn og rumlen
Karons båd
[Skiftende versemål] 1995 Opført i Dragør 1996, Sundby 1999
Skrevet i samarbejde med komponisten Kaj Tølbøll Lauritsen
2. Mandjævning mellem Homer og Carl Michael Bellman Vredesudbrud iblandt kobberforhudede helte i Hellas [Metrisk epistel]
1999 opført ved forskellige lejligheder, tr. i MfSBiD 23/1999
3. Sagogryn i Bullerbyn Prolog til litterær kabaret Fåglar lär sjunga,och ljudet av vinden i kronor gör kväden [Hexameter] 2002 Opført på Eslöv Teater 12.4. 2002
Kabareten skrevet sammen med Sven Christer Swahn om Astrid Lindgren og H.C. Andersen
4. Stockholmdisticha Staden hvis livfulde piger og parker [Disticha] 24.7. 2002. Tr. i MfSBiD 34/2002
5. Cairosonet IV På trappen i museet! Se et billed [Sonet] 2003. Tr. i MfSBiD 38/2003
6. SophienholmSonetter I-XIII
Prologus er en ganske særlig fætter
Sophienholm hvor paster Münters datter
Carl Michael Bellman! Han har mange venner
Figurerne? De kommer her på scenen
Helt mytologisk har vi en fortæller
For resten er det sandt at ingen drikker
En tvivlsom krans af skumle anekdoter
Et blåsen nu – og Venus på sin færge
De holder godt, de franske vaudeviller
Nu kommer Fredman, ham som onde tunger
En Falstaff der går rundt i Stockholms stræder
Det skingrer af skalmejer og serpenter
Så blank og trind, se nu hvor skinner
[Sonetter] 9.4. 2004. Tr. som tillæg til MfSBiD og programmet til 8.8. 2004
7. Opråb til venner af verset Hylder du knytlingeverset, sonetten samt firfodstrochæen [Rimet metrisk epistel] 2004. Publ. på nettet 2004
8. Ordmageren En urmager, ham har jeg kendt, navnkundig i Stockholm det var han [Metrisk epistel] Tr. i MfSBiD 43/2004
9. Prolog til Sophienholm 2005 Svaner i træk mod en himmel hvis skyer sortner mod vinter [Metrisk epistel] 2005
Den grimme Ælling i H.C. Andersens, Gellerts og Bellmans udgave sammenstillet.
10. Lauren Nej! sagde nymfen og vendte ham ryggen [Metrisk epistel] 2005
11. Apollon Musagetes “Blæs. musikanter! [Metrisk epistel] 2005
12. Syrinx “Har du faret vild i skovenes dunkel? [Metrisk epistel] 2005
13. Madame Pompadour – hvis sko Ulla Winblad er iført i sangen [Metrisk epistel] 2005
14. Orphei Drängar Hør nu Orfeus’ karle [Mønster: FE 14] 2005
15. Skulle jeg sørge De holdt sig muntre, gjorde Lucidor [Sonet] 2005
9. – 15. fremført på Lyngby Kulturhus 7.8. 2005
16. Vem känner gossen tr. i Troldspejl og andre digte Attika Vborg 2008

3.b. Viser og sange
I Boghøkersange Kbh 2001
1. Sankthansaftensang [FS 49]
2. En nat i Kratmosen [FE 5]
3. Antikvarboghandlersang [FS 5b]
4. Gamle mestre [FS 64]
5. Carl Michael Bellman drog aldrig mod vest [Mønster: FS 38] Tr. først i MfSBid 1994
6. Vandring op opdagelse [FE 42]
7. Lille Lise [FS 35]
8. Vimplen vajer [FS 35]
9. Psyches sommerfuglevinger [FS 64]
10. Kæreste kære [FE 71]
11. Ak hvor ser jeg yndigheder [FE 34]
12. Hyrdinden i Bellmans [FE 80]
13. Se, hvis øllet det skal smage [FS 61] (Også i Af fuld hals 2009)
14. Før skal en kullet greve [Imitation af Fredmans Testament 101] Boghøkersange Kbh 2001

I Af fuld hals Akvavitvers og -viser Kbh 2009
15. Hvis man er uden fjerdemand [FS 5b]
16. Brændevinsmoral [FS 10]
17. Fagenes fest [FE 48]
18. Skrækscenario [FS 6]
19. Præsternes manglende bibelkundskaber [FS 35]
20. Flyttevise [FE 79]
21. Winthervejen [FE 35]
22. Som når en mynde [FE 77]
23. Pastorale [FE 80]
24. Til linjeskibe og ditto [FS 5b]
25. Intellektuel ekspertise [FS 5b]
26. Europakortet [FS 11]
27. Drikke må man [FS 28]
28. Metafori [FS 5b]
29. Trøstesang for forladte [FS 61]
30. Opsang for venner af det smukke køn [FS 10]
31. Kæreste kære [FE 71]
32. Sophus Claussens sang ved Bellmans grav [FE 81]

Trykt i tidsskrifter o.l. eller opført
33. Træk i basunen [FE 25] 1994 upubl.
34. Om Heiberg beretter de gamle [FE 31] Opført ved Heibergfest på Teatermuseet 1994
35. Hen i november er krostuen lun [FE 35] 1995 Opført på Gladsaxe Teater 1995
36. Hvile ved visdoms kilde [FE 82] Opført ved Oversætterforbundets Chr. Wilsterprisfest 19.2. 1995
37. Sveriges konge til mig sagde [FE 34] 1996 upubl.
38. Tredje Gustav mødte Bellman [FE 34] 1996 upubl.
39. Ak, fader Bellman, sig hvem der sendte [FE 23] 1996 upubl.
40. For bogen [FS 27] ved bogmessen i Kbh 16.11. 1996
41. Jeg hørte fra himlen forleden [FS 48] 1997 (i anledning af Leif Bohns oversættelser) Tr. i MfSBiD 13/ 1997
42. En hilsen fra en svunden tid [FS 21] festsang til Dansk Forfatterforenings 100-års fest 26.10. 1997
43. Fredman drak. Og drak man med. [FE 10] 1997 upubl.
44. Hvile ved visdoms kilde [FE 82] 1997 upubl.
45. Fredman sad et efterår [ FS 10] 1999 upubl.
46. Eros fløj på sine vinger [FS 64] 1999 upubl.
47. Bellman og Aarestrup viedes vor kvæld [FS 7] ved Den danske Klassikerdag 4.2. 2000 i Lyngby
48. Ang. skumringstiden på Frederiksberg Nis han kaldte til koncert [FE 51] 13.11. 2001, tr. i MfSBiD 31/2001
49. Tjänare, Malmö [FE45] 2001 uropført ved indvielsen af Litteraturens Hus, Malmø 2001
50 . Hør den første lærke stiller [FS 64] i Kirkebladet Gammel Holte Sogn marts 2003
51. Leve Carl Mikkel Et kvart årtusind [FS 11] Afsunget ved årsmødet i SBiD 4.2. 2005
52. Leve Carl Mikkel (ny version) [FS 11] i SBiD 4.2. 2006

I kabareten “Fra syndfloden til den Den himmelske Kro” 2006
53. Mon staffeliet/ Var alibiet [FE 58]
54. I det vilde vest [FE 67]
55. Hvor Frederik holder kejserhof [FS 6]
56. Havde vi bare, o venner, et fad [FS 8]
57. Toscanas Høje [FS 11]
58. En digter ville [FS 12]
59. I aften fik vi smagt lidt vin [FS 21]
60. Hvide duer [FS 37]
61. Skal man ha’ lidt godt at drikke [FS 56]

3c. Versvignetter i Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark
i numrene 8 – 27, 29 – 31, 33 – 34, 36 – 43, 1996 – 2004

4. Oversættelser
1. Lorenzo Hammarsköld Livsberuset sang du dine sange [fra Svenska Skalder 1806], tr. i MfSBiD 11/1996, Oversete Oversatte Kbh 1997
2. Rainer Maria Rilke: Ode til Bellman. Oversete Oversatte Kbh 1997
3. Bo Bergman: Carl Michael 1966. Oversete Oversatte Kbh 1997
4. Heidelore Kluge: Vor fest – forbi. Tr. i MfSBiD 25/2000
5. Johannes Bobrowski: Bellman. Tr i MfSBiD 46/2005
6. ” ” : Til Ulla Winblad. Tr. i MfSBiD 46/2005

5. Carl Michael Bellman: Skoel bette pieger Klim Århus 2000
Gendigtninger af 35 epistler, sange og viser til thybomål

6. Carl Michael Bellman: Digte og Sange i diverse Anledninger på dansk ved Søren Sørensen. Ordret 2013.

6. Faglitterært:
Danske Bellmaniana. Bibliografi, artikelindeks og diskografi 1770-1998. Skrifter udgivet af SBiD Akademisk Forlag Kbh 1999. 196 s.
Bellman i Danmark. Tekstbog til cd-boxen “Bellman i Danmark”, red.: Carl Collin Eriksen & Hans Nilsson. SBiD og Danacord Kbh 1999 [oversættelser fra svensk, kommentarer]
Sanghåndbogen Artikler om 250 højskolesange, red.: Karen Bjerre og Lisbeth Kiil. Gyldendal Kbh 1999 [kommentarer til HS 223, 252, 255, 256, 257, 258, 265, 269, 274, 290, 291, 297, 469]
Bellman und Fredman. Eine zweihundertjährige Verwechslungskomödie. Beiträge zu Bellman Herausgegeben von der Bellman-Society in Berlin. Anacreon-Verlag München 2001
“Den danske sang” og dess poetik med särskild hänsyn till Carl Michael Bellman. Sångens poetik Publikationer utgivna av Finlands svenska folkmusikinstitut 30 Vasa 2001
“De ler i helvede” booklettekst til Nis Bank-Mikkelsen & Bellmania: Jeg elsker de skønne cd BIEM bell 0301 DCM 26673. Oversættelse af Fredmans epistel 27 sammesteds.
“Ludvig Holsteins Bellmanudvalg 1920” Nordica – Tidsskrift for nordisk teksthistorie og æstetik Bind 21 2004
7. Artikler m.v.
87. Bellman i Danmark. 1992. Bogens Verden nr. 4 1992 sept.
100. Bellman i Bakkehuset. Hwad Behagas maj 1994, udg. af Bellmanssällskapet, Stockholm.
121. Drachmanns forhold til Bellman. Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark 6/1995
122. Den halve litteraturhistorie. Oversættelseskunstens betydning for udvikling af dansk sprog og kultur. Dansk udsyn. Askov Højskole 1. sept. 1995
123. Oversættelsessprog. Mål & Mæle 2 18. årgang sept. 1995
125. Danske litteraturhistorikere om Bellman. Foredragsmanuskript trykt i Magasin fra Det kongelige Bibliotek 10. årgang nr. 2 september 1995
123. “Cantabel er han overmaade”. Foredragsmanuskript trykt i dokumentation fra Poesifestivalen Från Bellman till Bellman, arr. af Östersjöns Författar- och Översättarcentrum, Visby, udg. oktober 1995
124. Ve de sejrende. Kronik i Kristeligt Dagblad 30.10. 1995 om Foreningen Norden spejlet i 7 sange
125. Sommerfåwl’ på Strøget. Essay (med oversættelse af C.M.Bellmans “Fjäriln vingad” til thybomål). Jul i Thy 65. årg. 1995.
130. Bellman – ikke blot til druk og hor. Artikel i Politiken 24.12. 1995 (optryk af art. i “Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark” 7/1995, i Kirkebladet for Gammel Holte Sogn december 2000)
131. “Karen har’en” om Ingmar Simonsson “Bellmans värld” (boganmeldelse) i Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 7/1995
132. Bellman i dansk åndsliv 1795-1995. Artikel i Nordica – Tidsskrift for nordisk teksthistorie og æstetik. 12/1995. Odense Universitetsforlag.
137. Punschens Anadyomene. H.C. Andersen 1850. I Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 9/1996
138. Debatindlæg i Politiken 23.9. 1996
139. Vivat Winther. I Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 10/1996
140. Brød og Bellman, Giv os i dag vor daglige. (om lyrikeren Bodil Weyde) i Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 10/1996
144. Under Elfviks gröna ekar (cd-anmeldelse i) Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr.11/1996
145. Lorenzo Hammarsköld 1785-1827. I Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr.11/1996
146. I Fredmans fodspor – sidste sommer. I Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 11/1996
147. Bellman og de danske guldalderdigtere (bogomtale i) Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 11/1996
154. Bohn i Bakkehuset. I Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark 13/1997
155. Bellman i boksen. I Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark 13/1997
156. Bellmanoversætterne i Danmark. I Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark 14/1997
157. I Bellmans spor rundt i Stockholm. Anmeldelse af Andersén, Hall. Holm, Stålmarck: Bellman var där. I Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark 14/1997
158. Bellmans Stockholm. Anmeldelse af Andersén, Hall, Holm, Stålmarck: Bellman var där. Nord Nu 3.1997 November. udg.20.10. 1997
163. En sorg i rosenrödt. Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark 16 1998
165. En sommer gjenoplevet i erindringen. Spor af Bellmanssommeren 1832 i Thomasine Gyllembourgs forfatterskab. Nordica Tidsskrift for nordisk teksthistorie og æstetik 14 1998 168. Af Hans Hartvig Seedorff “Det høstlige Bacchanal”. Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 17. 1998
169. Vers og værker i Växjö. Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 17. 1998
170. Somm’ti’ får vi smør i vor grø’. Kirkebladet Gammel Holte Sogn nr. 3 september 1998
171. Tivoli på den anden ende, Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 18 1998
172. Steen Steensen Blicher: Djurgaarden. Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark nr. 18. 1998
176. Nå skruva fiolen. MfSBiD nr. 19/1998
177. Sangen har lysning, Bellman – i Norge. MfSBiD nr. 19/1998
178. Hans Poesie. MfSBiD nr. 19/1998
186. Murens fald. (om Bellmanillustratorer) Billedkunst Nr.2 juni 1999
187. Bakkustoget. (om Harald Bergstedts Bellmandigtning) MfSBiD nr. 21. juni 1999
193. Om något som passerat anno 1999. MfSBiD december 1999
194. Hamlet, Faust og Fredman – om mænd i liv og litteratur. SAS Magasinet Februar-marts 2000
198. Fredmans epistlar læst som epos. MfSBiD nr. 25 juni 2000
207. Den danske sang – og Bellman. MfSBiD nr. 26 september 2000
212. Aarestrups Rimbrev 1828. MfSBiD 7.årg. no.27/december 2000
215. Se lys og lampers skin! – om Leif Bohns bidrag til Bellmanologien. MfSBiD nr. 28 marts 2001
218. Oversættere af Vila vid denna källa. MfSBiD Maj 2001
224. Også Aakjær. MfSBiD no.30/2001 28.8. 2001
225. Fjäriln vingad – om Hagasommerfuglens livscyklus her til lands. MfSBiD no. 30/2001 28.8. 2001
228. Bellman på russisk. Essay i MfSBiD no. 31/2001 12.12. 2001
230.sant va dä (leder (uden forfatterangivelse)om de litterære selskabers kulturelle funktion) MfSBiD no.33 maj 2002
230. Nye bøger (anmeldelser af Magnus Ullman: Carl Michael Bellman Sth. 2001 og Carl Michael Bellmans skrifter StU XVII) MfSBiD no. 33maj 2002
240. Stockholm, den 26.7. (om Bellmandagen 2002) MfSBiD no.34/2002 11.9.2002
241. Endnu en “Bellmansommer” – i Hørsholm, nemlig. MfSBiD no.34/2002 11.9.2002
249. Abraham i godt selskab (om Fredmans sång nr. 37). MfSBiD nr. 37/maj 2003
250. Sophus Claussen og Epistel 25. MfSBiD nr. 38/september 2003
251. Fjäriln vingad syns på glas. MfSBiD nr. 38/september 2003
252. Frederik som i Frederiks Bastion. MfSBiD nr. 39/december 2003
264. Bellmans sang til kronprinseparret. MfSBiD nr. 41 3.6. 2004
265. Et eventyr i Zürich. MfSBiD nr. 41 3.6. 2004
266. Margreta, Sybille, Camilla om Bellmans Lefverne m.m. MfSBiD nr. 41 3.6. 2004
267. Steendugsdraaber. Ordet nr. 9 11.10. 2004
268. Fredmandagen. MfSBiD nr. 43 8.12. 2004
269. Gøen op ad galt træ. Debatindlæg om kulturkampen. Politiken 12.2. 2005
270. Til lykke, etatsråd Andersen! MfSBiD nr. 44 10.3. 2005
271. Spørgespalten om komponisten Carl Gottlieb Bellmann og om billedhuggeren Louis Hasselriis. MfSBiD nr. 44 10.3. 2005
272. Konen med æggene. MfSBiD nr. 45 8.5. 2005
273. De apollinske laurbær. MfSBiD nr. 45 8.5. 2005
274. Ravaillac. MfSBiD nr. 46 25.8. 2005
275. Når én tar på en rejse fat (om digteren Johannes Bobrowskis Bellmandigte) MfSBiD nr. 46 25.8. 2005
279. Kronen på værket om Fredmans Epistel no 82 Hvila vid denna källa i litteraturhistoriens lys. MfSBiD nr. 48 14.3. 2006
280. Poesi ved første blik (kronik om Petrarca). Frederiksborg Amts Avis 29. maj 2006
281. Digtere om Bellman. MfSBiD nr. 49 3.7. 06 & ORDET nr. 11 2006
282. En Bellmangudstjeneste. MfSBiD nr. 49 3.7.06 Svenska Gustafskyrkan hösten 2006
294. Bellman i billed og digt. Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark 13. årgang. nr. 50 september 2006
295. Danske komponister og Bellmanmusik. Meddelelser fra Selskabet Bellman i Danmark 13. årgang nr. 52 marts 2007
296. Et par trompeter ved Fredmans Begravning og hele harmoniorkestret ved Ulla Winblads frukost. MfSBiD nr. 52 marts 2007
297. Glimt fra guldalderen – om Christian VIII, Bournonville og Marstrand. MfSBiD nr. 52 marts 2007
301. Melodityper i Fredmans Epistlar. MfSBiD Nr. 53 juni 2007
302. “Thalias Caroline” (om skuespillerinden Carolie Walther/Müller) MfSBiD Nr. 53 juni 2007
303. Musikgenre: Hvor skal vi sætte Bellman? MfSBiD Nr. 53 juni 2007
306. Häckningen om Gustava Palmstedt og digtene til hende. MfSBiD Nr. 54 september 2007
307. Danske sange på Bellmanmelodier. MfSBiD nr. 55 december 2007
308. Schützer og Hjortsberg. MfSBiD nr. 55. december 2007
310: Den trængte ud til hvert et sted (om højskolesange på Bellmanmelodier) Højskolebladet 01. 18. januar 2008
312: Den himmelske kro. MfSBiD nr. 56 marts 2008
314: I bränvin skall du bada. Om brændevinstyper i episteldigtningem. MfSBiD nr. 57 juni 2008
319: Bellmandagen af en tilhører. MfSBiD nr. 58 september 2008
320: Femton års flicka och fuller pokal. MfSBiD nr. 58 september 2008
323: Vid Abrahams sida (om Bellman og leben und leben lassen) MfSBiD december 2008
327: Leif Landen: Carl Michael Bellman – En biografi. Anmeldelse i MfSBiD nr. 61 maj 2009
328: Genbrug af Bellmanmelodier. MfSBiD nr. 61 maj 2009
329: Epistler og ligsalmer. Anmeldelse af doktorafhandlinger af hhv. Stefan Ekman og Trondhaugen. MfSBiD nr. 61 maj 2009
330: Fra bogstablerne. Om bl.a. “wagg-wisa”. MfSBiD nr. 62 september 2009
333. Bellmandagen i krisens tegn. MfSBiD nr.63 december 2009
334. Snapseviser i ny bog (om mine akvavitvers på Bellmanmelodier). MfSBiD nr. 63 december 2009
339. Bellman i Lyngby. MfSBiD nr. 66 september 2010
341. Udramatisk dramatik. Om Bellmans skuespil. MfSBiD nr. 68 marts 2011
342. Misantropen og Fredman. MfSBiD nr. 68 2011
343. Tordenræd 1773. MfSBiD nr. 68 2011
344. Bellmandage 2002-2010. MfSBiD nr. 69 2011
345. MfSBiD om Bellmandagen. MfSBiD nr. 69 2011
346. Klassikerne og nutiden. MfSBiD nr. 69 2011
348. Klassikerne og nutiden. Rapport i MfSBiD nr. 70 2011
349. Sveriges historie på Bellmans tid. MfSBiD nr. 70 2011
352. Bellman-udgaverne. MfSBiD nr. 71 2011.
353. Ut pictura poësis. MfSBiD nr. 72 2012
357. Årgang 1937. MfSBiD nr. 73 2012.
358. Johanne Luise Heiberg 1812-2012. MfSBiD nr. 73 2012
360. 75 numre 1994 -2012 (I): Forsider, (II): Illustratorer, (III): Tekster og temaer. MfSBiD nr. 75 2012
362. Odödliga Bellman, du andas än.
Kommentarer til programmet ved årsmødet. MfSBiD nr. 76 2013.
364
. Kierkegaard & Bellman – Vin og kvinder. MfSBiD nr. 78 2013
365. Sophienholms lyksaligheder … MfSBiD nr. 78 2013
366. Fra Par Bricoles Bellmandag i Malmø den 2. juli. MfSBiD nr. 78 2013
367. Epistler vi aldrig hører. MfSBiD nr. 78 2013.
368. Mørk er november –
om Selskabet Bellman i Danmarks stiftelse 18.11. 1993. MfSBiD nr. 79 2013.
369. Tyve års virke –
om Selskabet Bellman i Danmark 1993 -2013. MfSBiD nr. 79 2013.
370. Epistler vi aldrig hører
 – om Fredmans Epistel nr. 17. MfSBiD nr. 79 2013
372. Om den visuelle inspiration til den litterære tekst – MfSBiD nr. 80 2014
373. Bellmans læremester –
boganmeldelse i MfSBiD nr. 80 2014
374. Et dygn med Ulla Winblad –
cd-anmeldelse i MfSBiD nr. 80 2014
379. Bellman i Arbejdersangbogen –
i MfSBiD nr. 81 maj 2014.05.15
380. København læser: Krop, Tekst og Tegning
 – om kroppen i Fredmans Epistlar og hos illustratorerne – i MfSBiD nr. 80 maj 2014.
393: Også det er sant (om Harry Martinsons Ekosång till fjärilen) MfSBiD nr. 84 marts 2015
394: Bellman 1740-2015. MfSBiD nr. 84 marts 2015.
396: Om Skoel, Bette Pieger. MfSBiD nr. 85 maj 2015.
397: Tranströmer (1931-2015) MfSBiD nr. 85 maj 2015.